BREV TILL TOBIS BLOGG

BREV TILL TOBIS BLOGG

Det kom ett brev häromdan:

Hej Tobis blogg!
Jag heter Ragnar och jobbar på ett café. Jag vill bara säga att din blogg är det bästa jag har läst. Innehållet är både roligt, intressant och ger en massa bra tips. Jag uppskattar särskilt dejting-sidorna, hon Maria verkar vara en förtjusande kvinna.
Jag har förstått att du sysslar en del med musik. Själv spelar jag cittra i ett band som heter Cittronilerna, du borde höra oss.
Har du vägarna förbi Gamla Linköping är du välkommen in på mitt café.
mvh
Ragnar D

Årets Linghems-bo

Årets Linghems-bo

Motivering: "För sin vinnande personlighet, sitt blixtrande munväder och sitt förtjänstfulla yrkesutövande som chefredaktör för kvalitetstidningen Nolltretton tilldelas Benny Nilsson titeln Årets Linghemsbo 2006"

Dali-vernissage

Dali-vernissage

Om du som jag är fascinerad av surrealisten Salvador Dali (1904-1989) rekommenderas ett besök på Galleri R på Ågatan 25. Lördag 1/4 11-16 och söndag 2/4 13-16 är det Dali-vernissage där. Utställningen pågår till 22/4.

Saknad!!!

Saknad!!!

Jag säger som han i det där skämtet som kröp in i tjejens...ja. "Är det nån som har sett min cykel?"
Den här försvann i somras på Nya Tanneforsvägen i Linköping. Tips som leder till ett gripande av gärningsmannen eller att cykeln återvänder till sin rättmätiga ägare kommer att belönas med en synth-skiva.

TOBIS KONTAKTFÖRMEDLING

TOBIS KONTAKTFÖRMEDLING

Det här är Jocke. Han bor i Göteborg där han lever ungkarlsliv. Fast på denna bild är han i Holland och försöker ändra på sitt civilstånd.
Jocke gillar White russian, poker, Calvin Klein-skjortor och indisk mat. Han skulle dock behöva någon som håller reda på exempelvis hans VISA-kort.
Tycker du han verkar trevlig, hör av dig till Tobi. Märk svaret: "BIA HOI!!!"

Ännu mera Folke Likvit!!!

Oj oj oj! Idag på Pub Grebo fick en liten skara hardcorefans höra Folke Likvits senaste hit "Visst var det bättre förr". Även den gamla hiten "Vem är min bästa vän?" framfördes. Dessvärre var det inte Folke själv utan den rikskända trubaduren Fredrik Zeijlon som spelade.
Däremot är Folke Likvit inbokad till Sköna Gröna Grebo 26/8 i Grebo.

SENASTE NYTT!!!

Fick precis höra nyheten att Folke Likvit, denna pensionärernas Casanova, har knåpat ihop en ny hit!!!
Jag ska inte avslöja texten, den får ni avnjuta på SKÖNA GRÖNA GREBO 26:e augusti, men titeln är "Visst var det bättre förr".

STENHÅRT!!!

STENHÅRT!!!

Den 4/4 släpper Svensk Pop sin nya singel "Packad i Stockholm igen" och gör samma kväll världshistoriens hårdaste turné. Nämligen en sju spelningar lång enkvällsturné. Så här ser den ut:

19:00 Kafé 44 (Stor releasekonsert)
22:00 Carmen
22:30 Söderkällaren
23:00 Scandic Malmen
23:30 Kvarnen
00:30 Skeppsbar
01:00 Debaser (Turnéavslutningsfest)


Ny tävling!

Ny tävling!

Varför kallas denne man (?) för Bill?
Vinnaren belönas med en synth-skiva.

VINNARE UTSEDD!!!

Vi har nu fått en vinnare till den där tävlingen en bit ner (kolla i arkivet). Det är Michael "Fläskphalén" Phalén som från Land of Smiles har mejlat exakt rätt svar. Det lyder som följer:

Det kanns ju nastan lojligt det har att skriva om varfor Horstrom kallas for olandsbron for mig som ar uppvuxen pa samma ort endast ett kvarter ifran honom.
Som sagt for oss Grebobor(lr Greboneser som vi nu av ungdomsgangen kallas)sa ar detta lika sjalvklart som varfor fam Mattsson i min barndom hade en PV,en hund vid namn Luffsen & att pappan i huset agnade all sin lediga tid med att bygga modellflygplan i balsa-tra eller balsam som mitt gang & jag sa fyndigt kallade traslaget.
Jo Horstrom har en aldre syster vid namn Anette som vid ung alder gifte sig med ortens stora charmor Hakan Gadd.
Hakan hade en pappa vid namn Tage & en mamma vid namn Barbro + tva st fagra systrar som bar namnen Cecilia & Pernilla alla med efternamnet Gadd.
Det skojades lite i bygden om att namnet var tage t men jag & mitt gang(Kiss-urban,Monika"hastarsle"Mattsson,Knulf Venusbergstrom,Bavern & Orjan "mor"oth)valde att aldrig hana eller gora narr av en person med lite annorlunda namn.
Hakans mamma jobbade vid ortens lanthandel dar hon hade jobbat & slitit sedan hon gick ut skolan,dag ut & dag in (med undantag for vilodagen)for att fa ihop till en del av familjens levebrod.
Det ryktas om vilket aven gamla foton bevisar att Barbro som ung var en mycket stor skonhet  & att man vallfardade till lanthandeln anda fran Mormorsgruvan for att kopa tex lite ost eller brod for att fa hora Barbros ljuva stamma ljuda:FREOFRUTTI!
Men Barbro var inte ett dugg intresserad av dessa man utan valde en rik man som agde en massa maskiner,fran sma grasklippare till stora traktorer,i honom sag Barbro en framtid.
Vilket familjen mycket riktigt fick med obegransat med kottbullar & prinskorv+de storsta julskinkorna nagon tidigare skadat till julbordet & deras underbara sommarsemestrar som tillbringades i husvagnen pa Sveriges ostkust.

Som ett gott avslut pa varje sommarsemester sa tog Cecilia & pappan en av Tages gravmaskiner & akte over med farjan till Oland & Byxelkrok medans Barbro,Hakan & Pernilla stannade kvar i Oskarshamn.
Nar val Tage & hans dotter var over pa on sa stallde sig Pernilla pa hakans axlar pa fastlandssidan & Cecilia pa Olandssidan & blickade ut mot havet likt Danne flum med oppen mun sa att emaljen glittrade i solen & avspeglade de stora vackra tanderna i havet.
Cecilia vandrade ner till vattenbrynet vilket aven Hakan med Pernilla pa sina axlar gjorde,pa sa satt nadde den ene systern den andre systerns framtander med sina egna.
Pa fastlandsidan sa trippade Barbro med sina natta steg ut pa Pernillas blanka framtander for att ga Tage tillmotes som just i samma stund hade startat upp sin gravmaskin & korde ut pa Cecilias vackra tander.
Nar de mottes vid mitten sa lyfte Tage upp sjalva skopan rakt upp i luften varpa Barbro blickade upp i skyn & nadde malet:Arets tandaskop kyss!!!

Darav Olandsbrons oknamn:Horstrom

Veckans playboy!!!

Veckans playboy!!!

Sådär, då var det påfylld med lite nya texter, bilder och länkar. Till skillnad, som ni märkt,  från andra bloggare skriver jag inte dagbok här och gör inte heller dagliga uppdateringar. Min blogg ska istället vara fylld med vettigt innehåll som de flesta kan uppskatta.
Skål!!!!!!!!!

Veckans frisyr

Veckans frisyr


Ytterliggare en ny medarbetare på bloggen

Ytterliggare en ny medarbetare på bloggen

Handsken och Tobi hälsar "Smiling Gay Man" välkommen i teamet

Ny hemsida för Sonic

Ny hemsida för Sonic
Kolla in på: www.sonicmagazine.com  

Ny hemsida för Vagabond

Ny hemsida för Vagabond
Kolla in på www.vagabond.se




VECKANS HÖJDPUNKT

VECKANS HÖJDPUNKT

Fredagar 16-19 är det gratis after work-buffé, billig öl och trevligt sällskap på Harrys. Då är jag där och avhandlar veckans händelser med bla. Nygge, Sköld och Leffler. Kom du också. Det är kanske just dig vi pratar om...

VECKANS GREBO-BO

VECKANS GREBO-BO

(Det gäller alltså han i mitten)

Namn: Putte Fnask (Putte efter pappa)
Civilstånd: Tämligen nygift
Kuriosa: Vedklyv, Vasaloppet och Facit-rakan. Där har du tre nyckelord i Puttes liv. Putte är gift med åtvidabergstjejen Ingela. Han har en bror och en syster och bodde tidigare på Tärnvägen i Grebo.

TVÅ HJÄLTAR (R.I.P)

TVÅ HJÄLTAR (R.I.P)

Hur kunde man missa "Griståget" när det begav sig?

Veckans Lehman-skämt

Veckans Lehman-skämt

Två kvinnor talas vid:
--Men varför gör du gröt av din avlidne mans aska?
--Jag vill känna honom glida ut ur röven en sista gång.

Tre konserter

Efterklang
Herrgårn, Linköping 1/12

Scenen är helt klädd i vitt tyg. Fräckt, tänker jag. Men lakanen är inte bara en snygg kuliss, de fungerar även som filmduk för projektioner. Vilket känns helt naturligt. Det danska åttamannabandet (liveversionen) spelar något som bäst kan beskrivas som filmmusik.

Vissa har kallat det electronica, och visst ligger det elektroniska ljud i botten och knastrar. Men det byggs på med traditionella instrument som fiol, trombon, gitarr och trumpet som skapar en tät stämning.

Filmklippen är fragmentariska och blurriga, och flyter smidigt ihop med bakgrundsmusiken som ömsom smattrar som regn på ett plåttak och ömsom klickar som vissa ljud i khoisan-språken. I framkant ligger mer organiska ljud som varsamt smeker helt där electronican hackat hål.

Den första konstinstallation jag sett som har svängt.


The Tough Alliance
Herrgårn, Linköping

Musiktidningen Sonic menar att The Tough Alliance är ett tecken på att rockmusiken fortfarande kan vara upprorisk. När Göteborgsduon uppträder står de och mimar (ibland inte ens det) till förinspelad musik i en kvart. Sen går de av scenen.

Att den betalande publiken då känner sig lurad och besviken skulle vara beviset för att rocken ännu kan provocera.  

Med samma logik skulle Lundells berömda inställda spelning vara ett oöverträffbart mästerverk bland rockkonserter, vilket förstås är lika fånigt som det låter.

Att ta betalt för en undermålig show där man inte ens försöker anstränga sig är inte upproriskt, det är arrogant, fantasilöst och snålt. Sanningen är att The Tough Alliance helt enkelt är rena soporna som live-akt, det skulle inte ens Iraks förra propagandachef Bagdad-Bob kunna neka till.

På skiva funkar bandet klart bättre. Där känns duons elektroniska pop med maffiga allsångsrefränger fräsch och cool. Men de 17 minuterna med blinkande stroboskopljus som vi utsattes för på Herrgårn i torsdags kunde vi hellre varit utan.


Sophie Rimheden
Hugo, Norrköping 24/3

Sophie Rimheden har blivit kallad ”Sveriges electronicadrottning” så många gånger nu att det nästan blivit löjligt. Men faktum är att epitetet stämmer. Hon har varit med länge, vunnit en mängd priser och genomgående fått lysande kritik. Möjligen med undantag för den hemska covern på Carolas ”Främling”.

Att hon öppnar fredagens spelning med just ”Queen of the night”, känns på något sätt självklart.

Rimheden dansar bakom sitt samplerbord, kompad av cello, synthar och melodica. Musiken är en lyckad hybrid av Twin Peaks-svärta, Gattaca-perfektion och sädiga klubbar på Reeperbahn. Det elektroniska knastret står aldrig i vägen för de dansvänliga takterna och de förföriska melodierna.

Som avslutning kommer låtarna ”Days go by” och ”Can you save me” där Rimheden sjunger duett med Marit Bergman respektive Linköpingstjejen Annika Holmberg. Fast med de två sångerskorna förinspelade.

Därefter kliver Rimheden rakt av scenen medan synthkillen Andreas Hörlén och cellisten Mikaela Robsahm fortsätter att kompa ett hårt dunkande outro.



TOBIS KONTAKTFÖRMEDLING


Här skulle det varit en bild på Maria Pettersson. Men det blev nåt vaj när jag skulle ändra och ha mig...
Maria bor i alla fall i ett hus i Värna och behöver någon som hugger ved till henne.
Maria gillar schlagermusik, att sola och att åka finlandsfärja. I dagarna öppnar hon restaurangen "Systrarna P" vid Landeryds golfbana, ihop med sin syster.
Maria, eller P:sson som hon kallas, är ett riktigt kap om du frågar mig.
Vill du komma i kontakt med P:sson, eller se henne en snygg bild på henne så kontakta Tobi. Märk svaret: "No more HG"

Tre skivor

Betyg: 3

Firefox AK: Madame, madame!
Razzia

På scen är Andrea Kellerman en cool popprinsessa från ”Bladerunner”, omöjlig att titta bort från.

På skiva försvinner lite av det suggestiva och magnetiska. Intrycket av den lilla flickan med den stora gitarren som vill att vi ska dansa medan jorden går under utanför, förvandlas till rätt ordinär elektronisk pop.

Fortfarande är Firefox AK bättre än en hel del annat i genren, och en låt som ”Habibi” är rätt smittande, men Andreas coolhet är större än hennes musik, och det låter sig inte fångas på en platt skiva aluminium.

Betyg: 4
Lasse Lindh: Lasse Lindh
Groover Recordings
Det borde finnas en jättepublik för Härnösandssångaren: den popsmarta delen av Gesslepubliken, olyckliga tonåringar, Winnerbäcksfans som vill söka sig vidare och popkonnässörer i allmänhet.

Ändå är Lasse Lindhs längtande pop, såriga texter och tunna röst okänd för de flesta.

På hans andra svenskspråkiga skiva finns mängder av snygga refränger som förtjänar bättre. Som de charmiga singlarna ”Svenska hjärtan” och ”Sommarens sista smak”, eller drivande ”Du kommer aldrig mer vara ensam”. Och den som inte drabbas av ”Satan vad ont det gör” och ”Radion spelar aldrig våran sång” måste ha ett hårt skal runt sitt hjärta, ett som aldrig varken släpper in eller ut någonting.


Betyg: 3
The Legends: Public Radio
Labrador

Platsen var markerad med ett kryss och The Legends började gräva. Under åren i marken hade 60-talspopen de fann reagerat med omgivningen. Musiken hade jäst och förvandlats. Handklappen, körerna och tamburinerna var visserligen desamma, men sången hade blivit distad, gitarrerna skränigare och popen hade tagit skepnad av modern indie.

När man nästan två år senare åter är ute med spadarna har någon fifflat med kartan och man får istället upp depprock från det tidiga 80-talet. ”Something good” är exempelvis The Cure rakt av. Svårmod och mörker har till stor del ersatt hårband och gnistrande solkatter. De tre körtjejerna är borta, ja hela niomannabandet förresten, numera sköter Johan Angergård hela ruljansen själv.
Inte för att förändringen gör så mycket, The Legends är fortfarande ett charmant och stundtals briljant band. Särskilt singeln “He knows the sun” är förtjusande, med en poprefräng förklädd till smekning.


Veckans rockvideo

Veckans rockvideo

Fjolårets bästa låt?  Jag tror fan det...

Amy Diamonds "Welcome to the city" är så j-a bra så att hälften vore nog. Här finns en video på den:

http://www.amydiamond.se/?sid=archive&folder=videos

Veckans dunder-pingla!!!

Veckans dunder-pingla!!!

Åsa Melefors - vilken kvinna!!!

Två tv-krönikor

Min före detta kollega Torbjörn Nilsson förklarade storheten hos tv-serien ”Oz” rätt bra. Han beskrev det som ett grekiskt drama som råkar utspela sig i fängelsemiljö. En klockren analys, för ”Oz” är ju så mycket mer än bara en ordinär tv-serie.

Serien har visats ett antal gånger i TV3 och ZTV, och nu kör man ett varv till, sent på natten måndag till torsdag i trean.

Det är tre år sedan ”Oz” slutade produceras, men det är först nu man börjar märka seriens verkliga betydelse. Plötsligt vimlar det av före detta ”Oz”-skådisar i både film och på tv.

De flesta skådespelarna var okända när ”Oz” började 1997, nu är de nästa generation stjärnor.

Christopher ”Keller” Meloni kan ses i ”Scrubs” och ”Law and Order”. Eamonn ”Said” Walker är med i ”Cityakuten” och nya filmen ”Lord of war”. Harold ”Augustus Hill” Perrineau medverkar i ”Lost” och Matrix-filmerna. Adewale “Adebisi” Akinnuoye-Agbaje är med i “Lost” och nya rullen “Get rich or die trying”.
Och Edie Falco är ju som ni vet stenhård gangsterhustru i “Sopranos”.

”Oz” var HBO:s första följetong, och visade att kvalitet och framgång mycket väl kan gå hand i hand. Utan ”Oz” är det inte säkert att vi hade haft serier som ”Deadwood”, ”Six feet under”, ”Rome” och ”Sopranos” idag.

IN MED: Bosse Parnevik
UT MED: Martin Timell
MER OZ: “Beacher” och “Howell” är med i femmans “Wanted”, “Schillinger” hittas i “Spiderman”-filmerna, ”Shirley Bellinger” är krimmare i ”Law & Order”.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Melodifestivalen liknar mer och mer en freakshow. I lördagens program fick vi se en tysk snuskgubbe i läderställ, en vandrande lappkåta och ett gäng skitiga bonnläppar från amerikanska södern.

I tidigare deltävlingar har bland annat en tvåbent zebra, en samling övervintrade spandexfantaster och ett gubb-Hives med storbågade glasögon uppträtt.

Lägg därtill den tyska enmansorkestern med det 90-talsironiska namnet Jürgen Klinsmann och du har en samling människor som skulle räcka till en svensk lokalavdelning för Ripley´s ”Believe it or not”.

Äkta schlagerlåtar är det sämre ställt med. Och om man nu ska bredda musikurvalet och satsa på hip hop, hårdrock, soul och andra stilar än det traditionella, varför då anlita D-laget av svenska artister? Vore det inte bättre att plocka in eliten? Det är ju inte så att vi lider brist på bra artister i Sverige.

Till nästa år vill jag se Timbuktu, The (International) Noise Conspiracy, Montt Mardie, Ane Brun, Alf, Lasse Lindh, El Perro del Mar och Kristian Anttila i Melodifestivalen.

I annat fall ska Christer Björkman hålla tyst med pratet om ”det bästa inom varje genre”.

ERKÄNNANDE: Produktionen är sopig, budskapet övertydligt och innehållet moraliskt tveksamt. Ändå fastnar jag ofta framför ”World´s wildest police videos” (ZTV).

IN MED: Ylva Hidmark

UT MED: 90-talskillar med dreads. Det är 2006 nu.

Lolicon på Halvårs-Roskilde

Lolicon på Halvårs-Roskilde

Lolicon under sin andra spelning på Halvårs-Roskilde i Valla, Hägerstad.

TV

Virtanen bästa pratshowvärden

Det krävdes en Motala-kille för att det skulle bli lite ordning. Äntligen har vi fått en pratshow som känns intressant. ”Studio Virtanen” är namnet.

Pratshower i Sverige är annars ett sorgligt kapitel. Man får nästan gå tillbaka till Hylands dagar för att hitta ett lyckat exempel. Jag minns med rysning programledare som Claes Åkesson, Annika Lantz, Shan Atci, Tomas Tengby och Mustafa.

När Adam Alsings program i TV 3 för ett antal år sedan tillhör det bästa i genren förstår man att det är dåligt ställt.

Allra bäst har dock ”Carin 21.30” varit, men det tyckte inte SVT som nyligen lade ner programmet.

Det är märkligt att Sverige inte har någon pratshow som fungerar. Hur svårt kan det vara? Bjud in några intressanta gäster, ställ intressanta frågor och avsluta med lite musik. Hur kan svensk television misslyckas med det gång på gång? 

”Studio Virtanen” (som sänds dagligen i TV 8 och två dagar i veckan i ZTV) har tagit fasta på enkelheten. Det viktiga är inte en massa sketcher, snygg dekor, påkostad vinjett och annat bjäfs utan gästerna och vad man pratar om. Det har Fredrik Virtanen förstått. Senast fick han besök av Maja från The Sounds och Montt Mardie – och då blir det automatiskt bra.

Missade du programmet i måndags på ZTV så se det ikväll. Eller skaffa TV8 så kan du njuta varje dag.

IN MED: Joaquin Phoenix

UT MED: Pandang

SÄMSTA INTERVJUAREN: Micke Leijnegard

TRÖTTNAR ALDRIG PÅ: Seinfeld


VECKANS FRISYR

VECKANS FRISYR


Veckans Klassiker

Klassiker


TV: ÅRSKRÖNIKA 2005


Krönikör: Tobias Pettersson
Bor: Linköping
Tittar på TV/vecka: 20 timmar
Bäst i år: ”Grattis Världen” (Kanal 5)
Sämst: ”Otroligt Fett” (Nollettan)
Årets genombrott: Ken Lennáard (Swedish Poker Challange,Kanal 5)
Årets skandal: Att ingen stoppade TV 4:s ”Sveriges värsta”
Årets skratt: ”Simma lugnt, Larry” (SVT)
Årets tjatigaste repris: Sex and the City (TV 3)
Årets nyhetsprogram: Ekonominyheterna XL (TV 4)
Bästa serie: ”Medium” (TV 4)
Bästa kanal: SVT 1 och 2
Bästa programledare: Lars Adaktusson (Agenda, SVT 1)
Ser jag fram emot 2006: Att Sopranos kommer tillbaka
2006 års  höjdpunkt i TV: När Frölander tar guld i vårens Sim-VM
2006 års mest sedda program: Testbilden
Vill jag slippa se i TV 2006: Idol 2006 (TV 4)
Vill jag se mer av i TV: Leif GW Persson, Robert Jelinek, Lars Norén-pjäser
TV-trend 2006: Sport. Vinter-OS, Sim-VM, Fotbolls-VM, Friidrotts-EM, Bandy-VM. Listan på de internationella mästerskapen kan göras lång. Och det tycker förstås vi sportälskare om.


SNUS-KIG KILLE

SNUS-KIG KILLE

Persson, Kalle Kuk och Stefan Pettersson är kända för att kunna lägga in stora prillor, men frågan är om de får in fler portionssnusar än denna kille?

Skylt

Skylt


Konsert: Suburban Kids with biblical names

Suburban kids with biblical names
Herrgårn, Linköping. 15/12

Det måste handla om identifikation. Att landets popskribenter känner att det lika gärna skulle kunna vara de själva som stod där på scenen.

Annars har jag inget svar. För de sanslösa hyllningarna av Suburban kids with biblical names står ju inte i rimlig proportion till kvaliteten.

Därmed inte sagt att Haningegruppen är dålig, tvärtom. Den aviga popen och bababa-körerna på debuten ”#3” har en rejäl dos charm och ett par låtar som är riktigt coola.

På Herrgåns scen är duon förstärkt med fyra musiker som plockar fram både maracas, trumpet och koskälla, och öppnar friskt med att riva av både ”Funeral face” (med långt intro) och ”Loop duplicate my heart” redan i början. Det låter sisådär. Texter tappas bort och bandet gör ett osäkert intryck. Men hiten ”Rent a wreck” sitter tajt och får igång publiken.

Även nördpop gör sig bäst om den framförs med skärpa.


Konsert: 100% Osignat

100% Osignat
Platens Bar, Linköping 9/3

Linköpingsduon Thunder & Lightning har en ganska otacksam kväll. Dels verkar dom i den överbefolkade gitarrvisegenren, där det krävs rätt mycket för att utmärka sig. Dels kanske inte en stimmig rockklubb är den ultimata miljön för deras musik. Gruppen, som består av Sofie Larsson och David Ivarsson, har bra röster, bra gitarrspel och en ärlig känsla i sin finstämda musik, men trots att duon inleder kvällen har de svårt att höras genom publiksorlet.

Sångaren i Vänersborgsbandet Leaders Off, kvällens andra akt, ser ut som en prydlig skolpojke men rör sig som en elektrisk ål på scenen och har ett underhållande mellanprat. Han är dessutom den enda sångare jag sett som uppträtt i långkalsonger.

Musiken är en svårdefinierad mix av pop, punk och garagerock. Inte superoriginellt, men charmigt och ibland riktigt bra.

Torsdagens huvudnummer var Tiger Lou, som efter otaliga Tysklandsgig blivit en supertajt rockcombo. Ändå har musiken märkligt svårt att beröra. Det är nåt i den dova ljudbilden och den anonyma sången som inte vill fastna. Bara i ”Nixon” lyckas Tiger Lou nå ut på allvar.


Konsert med The (International) Noise Conspiracy

The (International) Noise Conspiracy
Värmekyrkan, Norrköping 3/3

En stor missuppfattning är att vänsterns framgångar under 1990-talet skulle bero på Gudrun Schyman. Alla som kan sin samtidshistoria vet att det snarare är Dennis Lyxzén som ska ha äran, han förvandlade kommunism till sexig rock´n´roll.

När Lyxzén och hans band spelar under finalen i Rockkarusellen på fredagen drar han ner på de politiska brandtalen, men kan inte helt hålla sig.

--För första gången på länge finns det en stor risk att det blir en högerregering efter valet. Så gå och rösta bort dom i höst, uppmanar Lyxzén medan bandpolarna står och pumpar trummor och bas i bakgrunden.

Ändå är det inte som politisk agitator han gör sig bäst, utan som rockstjärna. Lyxzéns scenutlevelse är av absolut världsklass. Han vevar mickstativ, hoppar från högtalare, snurrar mikrofonen och poserar snyggare än någon annan. Att hans supertajta band har samma energi gör inte saken sämre.

Då har jag inte ens nämnt musiken som rockar och rullar fram, och träffar som en högerkrok i mellangärdet. ”Black mask”, ”Smash it up” och ”Let´s make history” är en trio utsökta soulpunk-låtar.

Bandet avslutar med ”Capitalism stole my virginity” – som faktiskt är skriven i Söderköping, enligt Lyxzén.

”Fan, är det så här coolt att vara vänster vill jag också vara det”, tänker jag och funderar nästan på att ge Ohly min röst i höstens val. Bättre betyg kan väl knappast The (International)  Noise Conspiracy få.


VECKANS LEHMAN-SKÄMT

VECKANS LEHMAN-SKÄMT

En man gick till läkaren och beklagade sig:
--Min fru har blivit så slapp. Det känns ingenting när vi älskar. Vad ska vi göra?
Doktorn funderade och sa:
--Har ni provat att köra i "det andra hålet"?
--VA, ÄR DU INTE KLOK??!!! DÅ KAN HON JU BLI MED BARN!!!

Lite skivrecensioner

Betyg: 3
Boys: In Loch Ness
Smashing Time

Nix, Boys är trots namnet inget smörigt pojkband. Denna kvartett är Göteborgs främsta företrädare för den lätt homoerotiska machopop där Morrissey är Gud.

Elvisfrisyrerna, den brittiskklingande sången och rockabillysvänget sitter som det ska, låtarna är okej men inte riktigt i klass med attityden.


Betyg: 4
Magnus Uggla sjunger Karl Gerhard: Ett bedårande barn av sin tid
Cupol/ Sony BMG

Det här är skivan som Magnus Uggla varit på väg mot hela tiden.

Från skivan Livets Teater, punkversionen av ”Jazzgossen” på ”Vad ska man ta livet av sig för…”, dragversionen av ”En Katt bland hermelinerna” i tv-programmet ”Jacobs stege”, senare års krogshower med låtar som ”Kompositören” och ”Vinkännaren” och framförallt alla intervjuer genom åren där han nämnt Karl Gerhard som förebild.

Karl Gerhard är en av våra största nöjesprofiler med tusentals kupletter, mängder av skivor och revyer. Och jämför man Ugglas och Gerhards konstnärskap märker man att likheterna är slående. Det är samma namedroppning och samtidsreferenser, samma angrepp på kändisar, skvallerpress och ytligheten runt Stureplan, samma språkliga snirkligheter, eleganta ordval och avancerade låtarrangemang.

Uggla tar sig an Gerhards kupletter med äkta kärlek, lysande medmusiker och helrätt attityd. Han gör rättvisa åt Gerhards rappa, träffsäkra och roliga texter, och får 80 år gamla låtar att låta oförskämt fräscha.

Mest gör Uggla skivan för sitt eget höga nöjes skull, men han gör också en kulturgärning av rang som blåser nytt liv i Karl Gerhards geniala sånger.


Betyg:4
Montt Mardie: Drama
Hybris

Värmdökillen David Pagmar har gjort en av årets bästa skivor där popmelodier byggda av trånad kryddas av telefonröster och falsettsång. Sockersöt pop nånstans mellan Wham och The Thrills skrev jag efter konserten på Herrgårn, lägg till det en gnutta soul och lite självömkan och du har hans debutalbum.

Man kan ana en fäbless för highschoolproblematik som dejter och avslutningsbalar i texterna. Montt Mardie är med andra ord en våt dröm för alla längtande, ensamma poppojkar där ute som söker identifikation. Och ett antal popflickor som söker en snäll poppojke att förälska sig i.

Ändå känns ”Drama”, trots det höga betyget, som lite av en besvikelse efter de två fantastiska

låtarna på singeln ”Highschool drama”. Men jag gillar soulstompet i ”New York” och The Tough Alliance-lånet ”Babylon”, Pagmars känsliga röst och 80-talsvibbarna i ”Prom night”. Så det kanske är synd att klaga.


Betyg:3
Sandy Mouche: And poems for the unborn
Magpie/ Playground

Tjejen som sjunger på Gessles “Son of a plumber”-skiva heter Helena Josefsson och har ett eget band som heter Sandy Mouche. Där sjunger hon vacker mjukpop nånstans mellan pianobar och topplista. Sången är både på franska och engelska. Ibland önskar jag mer hetta  och udd, men som helhet är gruppens andra album en njutfull upplevelse med somriga inledningen ”Une histoire” och  vackra balladen ”Spiderweb suit” som toppar.


TOBI & SEK

TOBI & SEK

Hej Svejs!
Här är Sek (från Loso) och jag på väg till varuhuset Panthip.

The Fine Arts Showcase

The Fine Arts Showcase

Gustaf Kjellvander har "bandet" The Fine Arts Showcase. Har ni inte hört låten "Chemical girl" har ni missat nåt. 
Här kan du lyssna:
 http://www.klicktrack.com/shop/release.jsp?a=The+Fine+Arts+Showcase&cp=14&r=7741

The Fine Arts spelar även i Linköping 8/4 på Atmosfär. Kolla in:
http://www.clubcasbah.se/spelschema.htm

TOBIS KONTAKTFÖRMEDLING

TOBIS KONTAKTFÖRMEDLING

Det här är Annie. Hon kommer från Kungsör och gillar att resa i asien. Hon gillar INTE långa skogspromenader och mysiga hemmakvällar.
Kanske finns det någon kille där ute som kan ändra på det? Jag försökte, men utan någon större framgång.
Är du ute efter fart och fläkt, poolpartyn på hotelltak och mycket garv är det Annie du ska hänga med.
Vill du komma i kontakt med Annie, hör av dig till Tobi. Märk svaret "Kanske vi två i vår".

Lite skitplattor

Några skivrecensioner ( tyvärr bara skitplattor, okej Andreas Mattsson funkar väl...).

Betyg: 1
Anna + Idde: Vägar hem
Amigo

När Anna Stadling och Idde Schultz spelar in egna versioner av sina favoritlåtar kan man inte klaga på låtvalet.

Här finns bland annat Perssons Packs ”Bröllopsdag”, Jakob Hellmans ”Vägar hem”, Docenternas ”Sjunde himlen”, Reeperbahns ”Små druvor” och Toni Holgerssons ”Blå andetag”.

Därför känns det så trist att inte utförandet är bättre. Duon har tonsäkra men oerhört färglösa röster. Lika anemiska, för att inte säga supertråkiga, är arrangemangen och ljudbilden.

Inte i något fall tillför dessa coverversioner något till musikhistorien. Lyssna hellre på originalen.


Betyg: 1
Cue: Guide in blue
Ladybird

Storsäljande singeln ”Burning´” från 1997 verkar ha varit en ren lyckoträff för Cue (Niklas Hjulström). Det fanns ingen annan låt på debutalbumet som kom upp i samma klass och det finns ingen här på uppföljaren. Nu har han dessutom ingen tv-serie (då: ”Glappet”) som draghjälp.

Det skulle ha behövts, Cues Eagle-Eye Cherry-liknande vuxenpop känns nämligen fullkomligt ospännande. När jag nyligen såg Per Persson (Perssons Pack) uppträda sjöng han om ”sångare utan orsak”, artister som sjunger utan mål, mening och drivkraft. Han kan ha syftat på Cue.


Betyg: 2
Andreas Mattsson: The lawlessness of the ruling classes
Hybris
Andreas Mattsson kan hantverket, inte tu tal om annat. Men när den forne Popsicle-sångaren, efter Sweet Chariots och Vanessa and the O`s, släpper sin första skiva under eget namn sitter jag mest och gäspar. Artister som mognar utan att samtidigt utvecklas är bland det tråkigaste som finns.

Den lätt nasala rösten finns där, den mjuka gitarrpopen från post-”Not forever”-Popsicle också. Produktionen är slickad och kostymen välstruken.

Jag hade hoppats på något mer, att han skulle ta ut svängarna lite när han inte behöver bry sig om att sikta mot reklamradion med Brolle Jr. Kan det här verkligen vara skivan som Mattsson gått i sex år och drömt om?



HULTSFRED 2006

HULTSFRED 2006

HULTSFRED 2006 närmar sig med stormsteg!
En massa spännande band är redan klara, exempelvis:
Montt Mardie
Hello Saferide
Kent
The Concretes
Babyshambles
The Strokes

Hela bandlistan uppdateras ständigt på www.rockparty.se . Här nedanför tipsar jag om några personliga favoriter.

H-fred: Torgny Melins

H-fred: Torgny Melins

"Punkrocker" i dansbandsversion, funkar det? Dom här försöker iaf och kallar låten "Dansbander".

http://www.torgnymelins.com/

H-fred: Kristian Anttila

H-fred: Kristian Anttila

Har ni inte kollat upp Anttila än så gör det på:
http://www.kristiananttila.com/

H-fred: Hets

H-fred: Hets

Har ju redan nämnt Hets litegrann (i "Så ska det låta", längre ner). Hemsidfan är iaf:
http://www.hets.se/

H-fred: I´m from Barcelona

H-fred: I´m from Barcelona

Inget klassfoto utan bandet I´m from Barcelona. De är så många. Han i mitten längst fram är "ledaren".
Lyssna på svängiga låtar på:
http://www.imfrombarcelona.com/

Mera La Raz

Mera La Raz

Namnet ska förstås stavas Helen Rasmusen. Länken jag angav nyss går till Olssons krönikor, vill man bara se teckningarna finns dom på:
http://expressen.se/index.jsp?d=1124

ZERO MUSIC MAGAZINE

ZERO MUSIC MAGAZINE

Måste även passa på att göra lite reklam för synthtidningen Zero, där jag också skriver lite grann.
Titta gärna in på hemsidan: http://www.zeromagazine.nu/

La Raz

Schysst bild på Andres Lokko

Det är alltså den här Mats Olsson-krönikan det gällde.  Måste också passa på att hylla Helén Rasmusson "La Raz", som gör teckningarna till Olssons krönikor.
Flera lysande teckningar av henne finns här:
http://expressen.se/index.jsp?d=154

Tobi & Mats Olsson. Del 2

Så här skrev alltså Mats Olsson i Expressen i söndags:

Tobias Pettersson i Linköping skriver: "På tal om hönshån, såg du när Felix Herngren visade alternativa sätt att använda frysdiskskyckling i fågelinfluensatider? Han använde den som toffla, haschpipa, handväska och tvättade till och med fönster med en. Det sjukaste och roligaste jag sett på länge, och jag är häpen över att inga djurrättsaktivister har rasat."


Och vill ni läsa hela krönikan (och det borde ni eftersom Mats Olsson är landets bästa skribent) så finns den här:

http://expressen.se/index.jsp?a=548400

VÄLKOMNA TILL TOBIS BLOGG!!!

VÄLKOMNA TILL TOBIS BLOGG!!!

THIS IS THE PLACE TO BE!!! (Märkte ni den subtila ordvitsen där? To be = Tobi)
Gör denna sida till FAVORIT och ni kommer aldrig ångra er.

VECKANS GREBO-BO

VECKANS GREBO-BO

NAMN: PATRIOTELSSON
CIVILSTÅND: UNGKARL
KURIOSA: GILLAR EURODISCO, BOBBYS PIZZOR, VITA T-SHIRTS MED UPPKAVLADE ÄRMAR, DRAGSPELSBUSSAR, CARLSBERG ÖL, KLASSÅTERTRÄFFAR, SVERIGE OCH ABBAS LÅT "HONEY HONEY".

Konsert med Eskju Divine

Äh, klämmer in en gammal konsertrecension med Eskju Divine också...


Eskju Divine
Club Casbah. Atmosfär, Linköping. 17/12

Det har gjorts jämförelser med Motorhomes, U2 och Radiohead. Ingen av dem känns särskilt relevant. För Norrköpingsbandet Eskju Divine har hittat ett helt eget uttryck. Bandet spelar en pampig arenarock med himmelska pianotoner och bygger upp en stämning som känns snudd på religiös i sin storslagenhet. Men det är ingen söndag i en gotisk katedral, det är lördagkväll på rockklubben Club Casbah och musiken funkar lika bra där.

Eftersom bandet är en trio skulle det kunna låta tunt, men drivet trumspel och effekter på både keyboard och bas skapar en maffig ljudbild.

Sångaren Gustaf Spetz har en mäktig röst som han inte är rädd att tänja till bristningsgränsen, men framförallt har han en passion och inlevelse i sången som imponerar. Han har inget skyddsnät utan blottar alla de stora känslorna han bär inom sig.


Konsert med Kristian Anttila

Gammal konsertrecension med Kristian Anttila:

Kristian Anttila
Herrgårn, Linköping 23/2

Skandal. Det finns inget annat ord för det faktum att Kristian Antilla fortfarande är fullkomligt okänd för större delen av mänskligheten.

Den 26-årige göteborgaren har en tajt svart skinnjacka, ett hårsvall som väcker avund och, framförallt, en hel drös kanonlåtar att ösa ur. Anttila spelar hårdpop på svenska som studsar mellan Håkan Hellström, Kent, di Leva och Thåström. Trumspelet är drivet och sången mjuk. I höstas kom andra skivan ”Innan bomberna”, ett sprakande smatterband av vilda poplåtar.

Antilla öppnar torsdagens spelning med ”Hetsdöpt” och sen är festen igång: ”Precis som dig”, ”Paul Weller”, ”Paris”.

--Okej, är alla med? ropar han till publiken och drar igång det tjutande gitarrintrot till ”Åtminstone musik”.

En kille som fyller år får i present att vara med och dansa på scenen i ”Bland bovar å banditer”. I sista låten ”Ingenting, ingenting…Ingenting!!!” delar han ut maracas och tamburin till publiken och avslutar med ett soniskt fyrverkeri.

Det var första gången jag såg Kristian Anttila på en scen, men absolut inte sista.


SKÖNA GRÖNA GREBO

SKÖNA GRÖNA GREBO

Årets upplaga (den tredje) av SKÖNA GRÖNA GREBO kommer att gå av stapeln 26/8. Helt klara band i detta nu är: 6.08, Lindströms, Aguson, Lolicon och Folke Likvit.

Veckans fråga

Veckans fråga

Varför går denna man(?) under namnet "Ölandsbron"?

Första rätta svar belönas med en synth-skiva.


Tobi & Mats Olsson

I dagens krönika av Mats Olsson i Expressen står undertecknad omnämd!!! När den kommer på nätet imorgon ska jag fixa en länk.

TV-krönika måndag

Ännu en gång har ni kära bloggläsare möjligheten att läsa mina texter innan de hamnar i Corren (fan, om det här kommer ut...)
Här är måndagens tv-krönika. Inte nå¨n av mina bättre, men det blev lite stressigt.



Att det är valår märks även i tv-utbudet. I dagarna har det dragit igång två nya program, med snudd på identiskt innehåll: ”100%” i TV4 och ”Veckans president” i SVT 2.  Båda går ut på att försöka göra underhållning av statistik och opinionsundersökningar, och det är lika tråkigt som det låter.

”Jaha, var fjärde svensk har gjort slut via SMS”. ”Jaså, de som brukar be till högre makt tror att Carola vinner Melodifestivalen”.

Hade det varit val idag hade varken ”100%” eller ”Veckans president” klarat fyraprocentsspärren.

Att ”100%” använder samma uttjatade upplägg som ”Parlamentet”, ”Time Out” och ”Extra extra” gör inte saken bättre.

Till nästa vecka hoppas jag på frågan ”Hur många svenskar tycker att tv-programmen ”Veckans president” och ”100%” är roliga och underhållande?”

Svaret? Förmodligen inte ens mätbart.


ROLIGT: Indianen med nakna skinkorna, moderat-Bamse, finnen som firar internationella kvinnodagen och Felix Herngren som tvättar fönster med kyckling. Femmans ”Veckans nyheter” (Kanal 5) har tagit sig rejält


ROLIGT 2: ”Ali G in da USA” (Kanal 5). Briljant!


SYND: Att så många missade det lysande religionsprogrammet ”Safran vs Gud” (SVT 2)


BAKTALAT: ”Sex Inspectors” (TV4) utmålades som rena porrshowen, men har visat sig vara ett roligt, intressant och informativt relationsprogram.



Brudar, burgare och bar = livet

Brudar, burgare och bar = livet

Hamburgerstället i hörnet i Lamai

Så ska det låta

Bra skivor just nu:
Hets: Hets (svensk punk med roliga texter, Markus Krunegård från Laakso sjunger)
Kristian Anttila: Innan bomberna (kom visserligen i höstas men skitbra. Svensk pop som känns)
Magnus Uggla sjunger Karl-Gerhard (om man vill ha schyssta kupletter)

Håll även ögonen på:
Staffan Hellstrand: Motljus (gubben kan än)
Katie goes to Tokyo (ingen ny "Call me ASAP", men ändå)
The Sounds: Dying to say this to you (kommer, faktiskt, med antal lyssningar)

Bra låtar just nu:
Wendy McNeill: Such a common bird (album ute nu)
The Concretes: Chosen one (och vilken A-video!)

Singlar:
The Radio Dept. : The worst taste in music

The Legends: Play it for today

(Labrador Records dominerar som vanligt)


Video:

Montt Mardie: Highschool Drama (highschool-pop) ladda hem på www.hybrism.com, ta även en titt på www.monttmardie.com


Pop eller porr???




Tobi

Tobi


Nybörjare...

Tycker ni att saker verkar lite virriga så här i början så stämmer det. Har satt experthjälp på att fixa det.

Perssons Pack

Här är recensionen från Perssons Pack förra veckan.



Perssons Pack
Rick Rock, Norrköping 11/3

Den sista Packet-skivan kom 1995, sedan var det tyst tills för några år sedan då Per Persson åter började ge sig ut och spela. Det korrekta namnet skall numera egentligen vara Per Persson & bandet (där Henrik Nilsson från Kisa denna kväll spelar bas), men det är Packet-låtar som framförs.

Per Persson är en av landets absolut bästa berättare. Hans texter fångar svenska ögonblicksbilder och melankoliska landsbygdsstämningar på ett träffsäkert och målande sätt. Barkåpscadillacar och Tyson-knockar flyter ihop med tynande bruksorter och bakfylla, i Per Perssons sånger är avståndet mellan Alfta och Amerika obefintligt.

Ändå har det riktiga erkännandet uteblivit. Kanske för att Perssons Pack alltid har varit så mycket bättre än sin publik. På Rick Rock består den av de vanliga fyllbultarna, de äldre som diggar mer till Status Quo i högtalarna och grabbgängen som sliter av sig i bar överkropp till ”Hanna”.

Spelningen är uppdelad i två set. Först ett lite lugnare som inleds med ”En sång om dig” och passerar låtar som ”Kammahav” och ”Då är det inte jag” innan en vildsint ”Du går aldrig ensam” avslutar.

I andra delen varvas hits som ”Nyårsafton i New York”, ”Mördar-Anders” och ”Brooklandsvägen” med de nya låtarna ”Sångare utan orsak”, ”Ikväll tar vi över stan” och ”Mellan månen och mars”.

Ingen annan svensk visrockare är lika elektrisk på scenen. En laddad Persson vankar runt likt sprintern Maurice Green på startlinjen och påminner om ett lejon som väntar på att få attackera. När han sjunger spänner han blicken i publiken och ser ofta halvgalen ut i minspelet.

Lördagens spelning är inte den bästa jag sett pastor Persson göra, men varje tillfälle han står på scenen är ett minnesvärt ögonblick. Han är kingen av våra sötaste kvällar.


Lars Demian

Var på Lars Demian igår.  Här har ni chansen att läsa recensionen innan den kommer i Corren.

Lars Demian
Lokal, Norrköping. 18/3

--Skönt att det finns hundra personer som inte är hemma och ser melodifestivalen, säger Lars Demian när han slår sig ner bakom elpianot på scenen på Lokal.

Själv är han väl så långt från glitterklänningar och nakenkupper man kan komma. Hans sånger tar oss med några trappsteg ner på samhällsstegen, till de fattiga och slagna, de druckna och ensamma. Han ger kängor åt nyliberalismen och monarkin med ett mustigt språk och stor portion humor.

Under lördagens spelning struntar Demian blankt i alla publikrop på fyllevisorna ”Alkohol” och ”Dagen efter igår”, och inte mig emot, de är ganska uttjatade vid det här laget.

Istället väljer den halländske vissångaren att prova lite nya låtar. ”Den glade polisaspiranten” är en nidvisa om poliser och ”Tänk om jag fick skriva i Expressen” tar upp allt tramsigt skvaller som kvällspressen numera ägnar sig åt. ”Välkommen hit” (om Sveriges inhumana invandrarpolitik) och ”Vore kanske bättre att vara bög” tillhör också hans nyare alster.

Överhuvudtaget satsar Demian på en låtlista som kräver publikens uppmärksamhet. Fem av låtarna är hämtade från den senaste skivan ”Sjung hej allihopa” och han spelar finstämda nummer som ”Fyllot & Miss World” och ”På den andra sidan”.

Eftersom det är en intim lokal och ganska tidigt på kvällen funkar det. Berusningsgraden och sorlet ligger fortfarande på en låg nivå.

Men han skippar inte publikfavoriterna helt. Mot slutet kommer pessimistvisan ”Man får vara glad att man inte är död” och den tragikomiska ”H&M” om fotomodellen Linda som kunde ”suga som en karl” innan hon fick skallen bortskjuten, innan ”Pank” avslutar och ”Stiernan & karriären” kommer som extranummer.


Välkomna!!!!

Så har äntligen  en ny blogg sett dagens ljus. Här kommer det finnas recensioner på skivor och konserter, interna Grebo-skämt, reseberättelser, pop och en massa annat.
Idag är det söndagen den 19/3 2006. Den första dagen på resten av era liv. Skål!!!

Christer Fante

Balla balla...kaffe, tårta....

Balla balla...kaffe, tårta....

RSS 2.0