På skiva - Caroline af Ugglas
|
1 |
En del av mitt hjärta |
|
2 |
Gråt älskling |
|
3 |
Ta för dig när du kan |
|
4 |
Bobby McGee |
|
5 |
Lilla flicka sorgsen |
|
6 |
Gå vidare |
|
7 |
Förlåtit |
|
8 |
Att älska någon |
|
9 |
Coo coo |
|
10 |
En övergiven kvinna |
|
11 |
Pröva mig gud |
Betyg: 4
”Joplin på svenska”
V2
Ibland faller bara saker på plats på ett helt självklart sätt. Redan när Caroline af Ugglas dök upp med sitt första album ”Ida Blue” 1997 började hon att kallas för ”Sveriges Janis Joplin”. 10 år senare har hon översatt och spelat in elva av den amerikanska rocktjejens låtar. Och resultatet låter så självklart att man förundras. Efter ett decennium har Caroline af Ugglas äntligen hittat helt rätt.
Det var ju knappast självklart att det skulle sluta så här. Af Ugglas har vinglat hit och dit. Det har varit ficktjuveri, måleri, körsång och lantliv och två halvkassa soloskivor. Singeln ”Nothing left to say” hade två helt suveräna låtar med det var också allt.
Men det finns nog ingen annan svensk artist som väcker lika starka känslor, det är något i af Ugglas person som retar gallfeber på folk. Hos mig väcker hon också starka känslor men av ett helt annat slag. När förhands-EP:n av Joplin-låtar dök upp i somras satt jag bara och gapade, det lät så jävla bra. Och även om fullängdaren kanske inte håller hela vägen på samma sätt som EP:n gjorde är det en mycket bra skiva.
Caroline af Ugglas får bra draghjälp av de klassiska låtarnas grundkvalitet, det suveräna kompbandet och maken Heinz Liljedahls känsliga produktion, men den verkliga styrkan ligger i af Ugglas hesa röst, hennes känsla och hennes klockrena förståelse för Joplins innersta väsen.
(TP)