På skiva: HIM

På skiva / Permalink / 1

HIM

"Venus Doom"

Sire/ Warner

 

Finsk hårdrock har varit på stark frammarsch de senaste åren. Nightwish, Children of Boodom, Stratovarius, Sonata Artica, Lordi, The 69 Eyes, The Rasmus, Amorphis, Hanoi Rocks, Apocalyptica, Finntroll och Catamenia är några av alla de band som låtit tala om sig.

Men allra störst, och kanske det finska metalband som bäst lyckats nå utanför den rena hårdrockskretsen, är de dystra grabbarna i HIM.

Bandet bildades redan 1991, men det var först med andra albumet Razorblade Romance från 1999 som det stora genombrottet kom. Årets skiva är den sjätte fullängdare som Ville Valo och grabbarna ger ut.

Kanske är det arvet efter den store kompositören Jean Sibelius, men finsk hårdrock är ofta pompös och svulstig med operasång, mycket instrumentella uppvisningar och andra influenser från den klassiska musiken. HIM är inte heller befriade från detta, även om deras musik trots sin svärta och melankoli har en mer lättlyssnad och ibland nästan radiovänlig ton.

Bandet rör sig i ett gränsland mellan hårdrock, goth, depprock och emo, och just det lättillgängliga och melodiösa i kombination med en kraftfull symbol som bandets "heartagram", beteckningen "love metal", den vemodiga framtoningen och den kommersiella potentialen tilltalar grupper som i vanliga fall inte brukar lyssna på hårdrock.

"Venus Doom" känns som bandets tyngsta album hittills. Man har dragit ner på keyboards och satsar på ganska rak rock. Det är mörkt och dystert, men fortfarande rödvinsdroppande och smått episkt. Däremot kanske inte lika hitbetonat som tidigare. Skivan öppnar starkt men mot slutet flyter musiken ihop och är lite för suddig i kanterna för att hålla hela vägen.

 

Betyg: 3/5

Till top