tobi

Åkersberga

I mitten av 90-talet trodde vi att vi hade sett och hört det sista av Lustans Lakejer. De sista skivorna hade gått ifrån gruppens grundkoncept och splittringen 1986 kom knappast som någon överraskning.

Johan Kinde släppte visserligen två (suveräna) soloskivor kring decennieskiftet men sedan blev det tyst om honom. Ibland dök hans namn upp, men då endast som låtskrivare till andra artister.

1993 kom det som kändes som sista dödsryckningen. Stranded Records samlingsplatta "Unga Moderna" släpptes, singeln "Omöjligt Uppdrag" (en remix av några Lustans-hits) gavs ut och det släpptes även en samling med namnet "Raffel i Rangoon".

Året efter kom ytterligare en samling i serien "En popklassiker". På det följde 1995 några konserter (jag var själv på en i Göteborg). Sen blev det tyst igen.

Men något hade väckts. I maj 1998 kom singeln "En natt som denna natt" och ett halvår senare "Kylan ligger över hela stan". I februari 1999 var det dags för en helt ny fullängdare: "Åkersberga".

Johan Kinde talade om den som den skiva som borde ha kommit efter "En Plats I Solen", och det var bara att hålla med. "Åkersberga" hade allt det fansen knappt hade vågat hoppas på: svärta, fantastiska texter, hitkänsla en masse, klockrena låttitlar och den rätta Lustans-känslan. Allt förpackat i en modern och snygg produktion.

Kinde sjunger bättre och trovärdigare än nånsin. 35 år gammal hade han upplevt det han drömde om på de tidiga albumen. Ett genomgående tema är den åldrande dandyns synvinkel.

Johan Kinde hade inte kunnat göra en bättre återkomst. "Åkersberga" är faktiskt Lustans Lakejers bästa skiva.

Bäst på Åkersberga:

1. Vackra djur gör fula saker
2. För njutningen, för spänningen
3. En natt som denna natt
4. En kvinnokarls död
5. Cynisk