tobi

Album

2/10

David Sandström Overdrive: Pigs Lose

Razzia

Det finns mycket intressant att skriva om David Sandström. Han har ett enormt skägg, han har en studio på sin gård i den lilla byn Brände utanför Umeå, han har legat på sina föräldrars skivbolag MOFAB (Morsan och Farsan AB), han har varit trummis i Refused, av hans fyra tidigare skivor hade en den behändiga titeln "The Dominant Need of the Needy Soul Is To Be Needed", han är smått besatt av Sara Lidman och han har gjort en hel skiva om sin morfars självmord.

Det ointressantaste med David Sandström är faktiskt själva musiken. Den bästa beskrivning jag kommer på är: gubbrock. Ibland brötiga elgitarrer, ibland piano. Egentligen helt okej framfört, men det kvittar, det mesta känns fullkomligt ointressant. Jag försöker att uppbåda ett intresse men det är hopplöst, det finns något i Sandströms musik som rinner av som vatten på en gås.

Alla artister behöver inte uppfinna rocken på nytt, alla behöver inte definiera en genre, spränga gränser eller välta jorden vi står på. Men alla artister måste kunna motivera sitt existensberättigande och någon sån förklaring hör jag inte på "Pigs Lose". Det låter bara urtråkigt.

I pressreleasen skriver Sandström: "Jag vill bara att folk ska älska refrängerna".

Själv tröttnar jag redan halvvägs in i första versen.