tobi

Veronica Maggio: ...och vinnaren är...

Universal

Hoppsan, det har börjat svänga om Veronica Maggio. Vem hade kunnat tro det?

På debuten "Vatten och bröd" från 2006 var musiken slickad, stram loungepop som kändes urban och cocktailcool men även lite tråkig och återhållen.

På uppföljaren har hon fyllt ut ljudbilden med pukor, tamburiner, stråkar och blås. Amy Winehouse känns som en uppenbar influens. Riktigt lika sexig, tuff och bra låter inte Maggio, snarare låter hon stundtals som en ung Lill Lindfors, och det är absolut inte fy skam det heller.

Den största skillnaden mot debuten består nog i att Maggio har bytt låtskrivare och producent från Stefan Gräslund till Kihlen från Snook, vilket är ett riktigt uppköp. Fyran är inte långt borta för här finns en hel drös starka låtar, som singlarna "Måndagsbarn", "Stopp" och "17 år".

Det finns fortfarande brister i texterna och även i sången, även om jag i grunden gillar hennes röst och sångsätt, men fortsätter hon så här blir Veronica Maggios nästa skiva kanon.

3/5