Två skivor (Nolltretton, december)

På skiva / Permalink / 0

AK Von Malmborg

”Vår tids rädsla för”

How sweet the sound/Sony

 

AK von Malmborg verkar vara en speciell figur i musiksverige. Hon har bland annat skrivit operalibretto, ställt ut konstvideo i London och skapat flashmob-performances i New York. Hon har också släppt en skiva på engelska som fick bra betyg i NME. Nu har hon börjat skriva på svenska istället och fått till en skiva som kanske inte är den mest nyskapande eller fantastiska man hört men det finns något spännande och annorlunda över henne och det är inte fy skam.

Musiken kan beskrivas som pop som ibland drar åt vishållet och ibland rockar på något mera. Sången är okej, låtarna likaså och även texterna. Egentligen är det inte särskilt märkvärdigt men det finns ändå något hos AK von Malmborg som jag gillar. Och så plockar hon in Olle Ljungström som gästartist i låten ”Mer än så”. Kanske kan det bli något av AK von Malmborg om hon fortsätter i den härv stilen, en helt ok början är det åtminstone.

 

2/5
---------------------------------------------------------------------

Oholics

”Disgraceland”

Lose It Productions/SONY

 

Göteborg fortsätter att leverera tuffa rockband och inte minst såna som är förtjusta i lite psykedeliskt flum. Oholics har tagit sina distade elgitarrer och klampat in i klassiska Svenska Grammofonstudion. Där har man lagt på sitar och lite annat på sin tidiga Stones-rock för att få den rätta känslan. Som producent och ”andlig ledare” har man anlitat Ebbot Lundberg och nog kan man märka en del The Soundtrack of Our Lives-influenser i musiken. Jag tycker mig även höra lite Silverbullit-vibbar, och sånt är ju alltid trevligt.

Man har gjort cover på en Syd Barrett-låt, men i övrigt består låtlistan av eget material. Jag gillar särskilt den sköna, gungande känslan i låtar som ”Dream on” och titelspåret ”Disgraceland”. Men även när man rockar loss repetetivt och tungt, som i ”Wasted youth” svänger det skönt. Oholics Har gjort en intressant debutskiva.

 

3/5

Till top