Tre filmer
Rallybrudar
Felet med svenska filmer är ofta att man tror att det blir bättre ju mer man försöker klämma in. Ju mer bifigurer, sidohistorier och vändningar i manus desto bättre. I själva verket är det ju precis tvärtom. Förenkla och renodla, vad är det som ska berättas? Krydda gärna med roliga detaljer men stanna alltid vid grundstoryn. Det gör "Rallybrudar" och därför är det en bra svensk komedi. Eva Röse spelar tjejen som drömmer om att bli rallystjärna, som kartläsare har hon åksjuke Marie Robertsson som mest tar jobbet för att hon via Monte Carlo-rallyt ska komma till Frankrike. Men kvinnliga rallyförare är inte så populärt i Värmland på 60-talet då filmen utspelar sig och man stöter på problem.
Några saker irriterar, som att det varken känns 60-tal eller Värmland. Den enda som pratar dialekt är Johan Hedenberg - ibland. Men som helhet har filmen naturlig dialog, bra skådespeleri och en trevlig myskänsla.
3/5
Quantum of Solace
Jag kan förstå att man vill utveckla Bond-figuren, att man vill låta Daniel Craig sätta sin egen karaktär på den hemliga agenten istället för att bara fortsätta i Pierce Brosnans fotspår. Jag har inte heller några problem med att man ibland skippar några av filmseriens typiska kännetecken (Moneypenny, Q:s uppfinningar, casinobesök, "My name is Bond - James Bond" osv). Men det finns saker med de två senaste rullarna som är oroväckande, dels att Bond numera blivit ett muskelknippe som klättrar, hoppar och klänger som den värsta apan i varje slagsmålsscen. Dels att Craigs Bond helt saknar humor och charm. Elegansen har bytts mot oklädsamma grubblerier och bitterhet.
Denna Bond-film är en fortsättning på "Casino Royale" och har nog seriens sämsta manus hittills. Det är rörigt och stressat berättat, och storyn om att hämnas Vesper Lynd och krossa en superhemlig organisation känns lite tunn. Givetvis har filmen bra actionsekvenser, men jag saknar glimten i ögat som varit Bonds signum.
Die Welle
Under en temavecka i skolan ska en lärare undervisa i autokrati, och när en elev säger att diktatur aldrig skulle kunna uppstå idag eftersom de är så upplysta väljer läraren att ta till en okonventionell pedagogik för att lära eleverna om hur exempelvis nazism kan uppstå. På bara en vecka skapar han rörelsen "Vågen" (Die Welle) med sin egen hälsning, logga och uniform. Snart har "Vågen" fått sitt eget liv och börjar växa okontrollerat bland eleverna.
Den tyska filmen, regisserad av Dennis Gansel, bygger på en verklig händelse från 1967 och har filmats tidigare. Denna är bättre, inte minst genom Jürgen Vogel som spelar läraren.
Det allra bästa med filmen är frågorna den ställer. Är vi verkligen så lättmanipulerade? Har gruppdynamik och längtan efter gemenskap verkligen så stor makt över oss? Kan fascismen åter få fotfäste i västvärlden? Att filmen dessutom är tysk gör den extra intressant, liksom att den inte överdramatiserar utan känns verklighetsnära. Die Welle är som gjord för skolvisningar.
4/5