tobi

Gammal är äldst

Nu när sommaren definitivt är över tänkte jag att det var dags för en liten summering. Jag tänkte vi skulle titta lite noggrannare på vilka som stod för sommarens stora rockkonserter.

Visserligen var såväl Beyonce, Coldplay och Britney Spears på besök men det var Madonna, U2 och Bruce Springsteen det verkligen talades om och som fick svenska folket att gå man ur huse.

Bland svenska artister har det, förutom Diggiloo-turnén, varit Tomas Ledin, Ulf Lundell, Magnus Uggla och Robert Wells som stått för sommarens stora konsertpaket.

Tittar man på vilka som varit de största svenska festivalernas affischnamn ger det följande lista:

Arvika – Depeche Mode

Sonisphere - Metallica

Hultsfred – The Killers

Way Out West - Arctic monkeys

Where The Action Is – Neil Young

Peace & Love - Mötley Crüe

Sweden Rock – Heaven and Hell

Vad säger det om rockmusiken och om vår tid? Jo, att man definitivt kan konstatera att popmusik inte längre är någon ungdomsföreteelse.

Madonna är 51. Bono är 49. Bruce Springsteen är 59. Tomas Ledin är 57. Ulf Lundell är 59. Magnus Uggla är 55. Robert Wells är 47. Killarna i Depeche Mode är 47, 48, 48. James Hetfield i Metallica är 46. Neil Young är 63. Snittet på Mötley Crüe ligger över 50 och gubbarna i Heaven and Hell är så gamla att Nils Petter Sundgren ser rynkfri och fräsch ut vid en jämförelse. Sångaren Ronnie James Dio startade faktiskt sitt första band redan på 50-talet!

Visst tar det tid att bli så populär att man fyller stora utomhusarenor, men det är oroande att det är så ytterst få yngre artister som visar potential att kunna fylla Ullevi eller bli dragplåster på de stora musikfestivalerna. Jag minns en intervju med Thomas Johansson på EMA Telstar (nuvarande Live Nation) från början av 90-talet. Redan då tyckte branschen att artister som Madonna, Rolling Stones och Michael Jackson började bli gamla och man letade febrilt efter nya, fräscha namn som skulle axla deras mantlar som arenafyllare. Johansson sa att han då bara såg två potentiella arvtagare: Red Hot Chili Peppers och Pearl Jam. Ingen av dessa skulle idag, sisådär 15 år senare, kunna fylla Stockholms Stadion på egen hand.

Hur många av artisterna ovan turnerar fortfarande om 8-10 år? Vill vi ens se en 61-årig Madonna åla sig i nätstrumpor eller en folkpensionsmogen Magnus Uggla sjunga ”vi ska supa och slåss och ragga brudar förstås”?

Jag brukar ge nostalgin skulden för det mesta som är ont i världen och det gäller särskilt i detta fall. Vill vi gå på stora arenakonserter även i framtiden måste den svenska konsertpubliken sluta att bara gå på konsert med gamla beprövade kort och istället våga släppa fram nya artister. Varför inte gå på en spelning med ett nytt, fräscht band redan ikväll? Jag lovar – det är inte farligt.