På skiva: Camela Leierth (Nolltretton, maj)

Camela Leierth

”Time heals nothing”

Universal

 

För mig har Camela Leierth alltid varit en stjärna. Men ska man vara ärlig har hennes karisma varit större än vad hon faktiskt åstadkommit för att förtjäna den. Innan hon hade fyllt 20 hade hon hängt med Michael Hutchence, spelat blockflöjt med Di Leva, körat bakom Stakka Bo och jobbat som fotomodell. Sen sjöng hon i bandet Dead Starlet och Eclectic Bob, men det enda värt att minnas av det var egentligen låten "The waltz (and she died)" med sin snygga video.

Efter några tysta år har det åter börjat röra på sig för Camela. Hon medverkade på Kents förra skiva och agerade förband på deras senaste turné, och nu kommer efter ett par tidigare havererade albumprojekt äntligen en skiva under eget namn. Det låter bra och handlar om melankolisk pop med akustisk touch som växlar mellan försiktiga gitarrsånger och mer pampiga fullarrangemang. Bäst är nog den annorlunda ”Sugar devil” där Camela rör sig i stompigt Amanda Jensen-land. Men det känns fortfarande som att Camela Leierth har tio gånger mer i sig än vad hon hittills visat.

 

3/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0