Krogkrönika (Nolltretton, september)

kultur / Permalink / 0

Linköping är en höststad

 

Man ska kalla saker vid dess rätta namn. Linköping är ingen sommarstad och kommer aldrig att bli det. Däremot är det en utomordentlig höststad och det ska vi vara stolta över.

 

I somras försökte det åter bankas in i oss att ”Linköping har äntligen blivit en sommarstad”. Vem försöker man lura?

Det är sant att Linköping numera har så mycket uteserveringar och evenemang att det inte behöver betyda döden att råka bli kvar här över sommaren. Men att gå från det till att kalla det sommarstad blir löjligt. För även om det går att överleva i stan så vill alla bort under sommaren. Man vill till kusten, till sommarstugan, till landet. Man vill utomlands, till Stockholm och till Gotland. Men det är nog få som skulle svara Linköping på frågan om var de vill tillbringa sin sommar.

Och hur många från övriga landet sitter och bläddrar i turistbroschyrer och tänker Linköping – dit ska vi åka en vecka? Förmodligen inga. Möjligtvis stannar man till och kollar in Gamla Linköping och Domkyrkan på vägen till Öland eller Österlen.

 

Nu är egentligen inte detta något stort problem. Alla städer kan inte vara sommarstäder och det är inget att sörja. Den dag folk inser det kan vi börja marknadsföra Linköping för vad det egentligen är – en höststad.

Här kan man gå och huttra bland fallande höstlöv innan man smiter in på ett mysigt café eller en inbjudande pub på en varm kopp kaffe eller ett gott rödvin. På hösten ordnas konserter, teaterföreställningar, after work, whiskeyprovningar och musikquiz. Då går vi på hockey, restauranger och krogshower.

Vem vill bo i en sommarstad? Den lever upp två månader under semestern och är stendöd resten av året. Hur kul tror ni det är att bo i ett blåsigt Västervik, Varberg eller Borgholm en tisdag i november?

Nej, sluta att drömma om att göra Linköping till en sommarstad och omfamna hösten istället, det är då denna stad lever upp.

Till top