Grebosången
Hur är det nu med Grebo-sången, hur många finns det? Ja, åtminstone några stycken. Jag och Basse gjorde "Hyllning till Grebo" 1990, en ganska fjantig blueslåt som ändå har fått visst genomslag. Sen har jag gjort en låt (typ 2005) som heter "Lördagskväll i Grebo" som handlar om hur jag går runt och betraktar Grebo en lördagkväll på fyllan. Men originalet, den riktiga Grebosången, är den nedan:
Sången om Grebo Text: Robert Widén 1944
I den soliga bygd av vårt fädernesland,
som så fagert sig breder vid Erlångens strand
mellan Åtvid och Bankekind och Värna och Vist
finns en pärla bland östgötasocknar förvisst.
Det är Grebo med skogar, sjöar, slätter och berg.
Över åkrarnas skördar strör solen sin färg.
Och i hagarnas ekar med björkar intill
där slår trasten sin jublande drill.
Här är urgammal bygd, som vi älska och se
och som fäderna nu åt oss unga vill ge.
Här är minnen, som leva från sekler, som gått.
Lär dig älska och vårda det arvet du fått.
Dentus slumrar ännu under Käringbergets hägn,
och på fältet står Rödgubben, minner om sägn.
Här finns Storskogens sus, här finns majsol och snö.
Här vi älska att leva och dö.
Nu så ställa vi upp en mångstämmig kör,
som ska ljuda, så alla i Grebo det hör.
Vi vill sjunga om trakten, du kallar för din.
Vi vill sjunga om hemmet med glädje i sinn.
Om du tar dig en vän ifrån bygden en gång,
blir du lycklig med den hela levnaden lång.
Och när hjärtat vill svälla av kärlek och hopp,
lyft ditt öga mot himmelen opp.
Melodi: Engelbrektsmarschen
Och den bästa av dom alla:
Kuken,
ballen,
Grebovallen!
Kanske inte en sång, men ändå...