tobi

Magnus Uggla

”Innan filmen tagit slut…”

EMI

Det har tisslats och tasslats en hel del om Ugglas nya skiva. Vissa har hävdat att det skulle vara hans ”mörka skiva”, andra har varit mer vaga i sina beskrivningar och nöjd sig med att konstatera att det låter annorlunda mot vad vi är vana när det gäller den krullhåriga sångaren.

Och jag kan bara hålla med. Även om rösten givetvis är densamma och mycket av hans språk och hans harmonibyggnader återkommer så är det något nytt, något annat. Borta är det mesta av den umpa-bumpa-rock som han kört och istället verkar Uggla ha ansträngt sig för att inte leverera det förväntade. Ibland drar låtarna åt folkmusikhållet, i något fall mot country, och några gånger mot något som jag inte vet hur jag ska beskriva. Uggla har vanligtvis ett ganska likartat sätt att skapa melodier och skriva texter, men här är det bara i några låtar som man känner igen Ugglas typiska stil.

Musiken har fått mer livekänsla och ibland får man klara vibbar från hans punkiga 70-tal. Texterna känns också mer personliga, vilket gör att jag förstår orden om hans ”mörka skiva”. Uggla sjunger om att drömmarna tagit slut, om hur fredagsmys blivit veckans enda höjdpunkt och hur tråkigt det är att umgås med sina jämngamla, gubbiga kompisar.

Edith Backlund sjunger duett i två udda låtar som inte liknar något Uggla tidigare har gjort, och avslutningsnumret ”Femton supar” låter som Lars Demian i musikaltappning – med fiol!

3/5