tobi

Lady Gaga

”Born this way”

Universal

Det brukar ibland sägas att arenaartisternas tid är förbi, att det inte längre är möjligt för nya popstjärnor att ta vid efter giganter som U2, Rolling Stones och AC/DC och åka på utsålda världsturnéer, sälja multum med skivor och vara ett globalt popkulturellt samtalsämne. Men 25-åriga amerikanskan Lady Gaga har visat att det varit för tidigt att dödförklara megapopstjärnan som företeelse. På bara tre år har hon gått från att vara en okänd kabaretartist till att bli världens för tillfället största popstjärna. En stor förklaring ligger i hennes oerhört genomtänkta image i allt från kläder och frisyrer till videos och shower, men den avgörande faktorn har – som alltid – varit bra låtar. Utan hits som ”Bad romance”, ”Just dance” och ”Poker face” hade hon aldrig slagit igenom så stort som hon gjort, hur många köttklänningar hon än hade burit.

På sitt andra riktiga album känner man igen mycket av hennes musik, ibland lite för väl. Singeln ”Judas” påminner nästan pinsamt mycket om ”Bad romance”, och även i andra spår känns Lady Gagas moderna, elektroniska poprock tämligen välbekant. Även denna gång har svenska RedOne varit inblandad och man börjar kunna hans stil nu. Har hon ambitionen att vara en av världens största artister måste det gälla låtarna också. Inledningsvis känns denna platta lite tråkig och förväntad, men den kommer mer och mer och mot slutet inser jag att den är fullproppad med hög energi, full fart och storslagna låtar som gjorda för att spela live. Det finns hopp om arenarocken. Även om den numera kommer med dansgolvssviden på.

4/5