Musikkrönika (Nolltretton, april)

kultur / Permalink / 2

 Så var det 1993 igen

Pophistorien förnekar sig inte. Den går i 20-årscykler. På 90-talet var det 70-talsrevival, på 00-talet kom 80-talsestetiken tillbaka och nu på 10-talet är 90-talet inne igen.

Tecknen är många, man ser dem överallt. Roxette åker på världsturné, det kom en nostalgisk bok som hette ”90talet.se” och nu i april började Filip & Fredriks nya tv-program ”Nittileaks”. Och inte minst märker man 90-talsnostalgin på landets rockfestivaler i sommar, kollar man vilka bokningar som är gjorda känns det som om 1993 är här igen. 90-talsindien och britpopen är tillbaka.

Själv tycker jag att nostalgi är bland det mest vedervärdiga som finns. Det känns unket, det är för folk som har gett upp. Men ska man vara nostalgisk över något så är 90-talsindie åtminstone den bästa musikstilen att vara det över. Det är låtarna jag växte upp med, det är musiken som formade mig. This Perfect Day, Blur, Hardy Nilsson, Brainpool, Rialto…vilka fantastiska band. Och nu sköljer musiken över oss igen.

Bandet Easy brukar, tillsammans med Happydeadmen, räknas som pionjärerna inom svensk indie och även betraktas som de som öppnade dörren för svenska band att göra internationell karriär, efter att ha fått viss uppmärksamhet i England. Förra sommaren återförenades bandet på Emmabodafestivalen och kanske var det även en start för den 90-talsrevival som nu verkar följa.

Niclas Frisk och Andreas Mattsson har visserligen jobbat som låtskrivare ända sedan deras band Atomic Swing och Popsicle satte ribban för svensk indiepop i början av 90-talet, men jag tar det ändå som ett tecken att båda väljer att släppa soloplattor denna vår. Jag tror inte heller det är en slump att bob hund också är aktuella med en ny skiva. Och när till och med E.M.D gör covers på The Wannadies och Popsicle vet man att något är på gång.

Men det är inte bara svenskt 90-talspop som åter blivit aktuell. De hetaste banden på sommarens rockfestivaler består till stor del av gamla britpophjältar. Största affischnamnet på Way Out West är Pulp och på den återuppståndna Hultsfredsfestivalen har man satt Suede och Primal Scream överst på affischen. Och det är inte Primal Screams nyare 2000-talsmusik som arrangören vill åt, utan hela grejen med bokningen är att bandet bara spelar sin klassiska platta ”Screamadelica” från 1991. Dessutom har Hultsfred bokat Beady Eye som består av Oasis gamla medlemmar, förutom Noel Gallagher. Så är det någon sommar man ska ägna sig åt nostalgi är det denna.

 

#1 - - Horst-Detlef:

Rialto! 90-talets mest underskattade och tragiskt bortglömda grupp. (Tillsammans med Gene då förstås.) Felet var väl att Rialto inte dök upp förrän 1997/8, när britpopvågen redan började avta.



http://www.youtube.com/watch?v=jePuw3Chq0g



http://www.youtube.com/watch?v=9eyN2I-TlyA



http://www.youtube.com/watch?v=FZnGKlx4UZU



Mer britpop!

#2 - - Tobi:

Håller med angående Rialto. Gene var i mitt tycke bättre på image än på att skriva låtar. För att inte tala om Menswear...

Till top