På skiva: Glasvegas (Nolltretton, april)

På skiva / Permalink / 0

Glasvegas

”Euphoric Heartbreak”

Columbia/SONY

 

Glasgowbandet Glasvegas är varje rockkritikers våta dröm. De destillerar ner i princip allt som är bra med rockmusik till ett enda band. Man har en sångare som ser ut som Joe Strummer, en ljudbild med influenser av Phil Spector och svärtan hos The Jesus and Mary Chain.

Jag älskade den självbetitlade debuten från 2008, men faktum är att uppföljaren faktiskt kanske är ännu bättre. Grunderna är de samma men allt – ljudet, känslorna, melodierna – känns ännu större och ännu maffigare. Och jag tycker även låtmaterialet som helhet är starkare.

Vissa kritiker har klagat på att Glasvegas blivit mer elektroniska. Själv är det en utveckling jag uppskattar, även om skillnaden är marginell. De som hajpade debuten men inte gillar nya skivan är de som alltid faller för ”Månadens smak” men som egentligen inte bryr sig om annat än att dölja sin trendängslighet. För här finns en hel radda starka låtar. Lyssna på spår som ”Whatever hurts you through the night”, ”Shine like stars” och “Euphoria take my hand” och säg att Glasvegas inte är ett kanonband, om du kan. Det är låtar som kommer att få folk i extas på Europas festivaler i sommar.

Enda invändningen är kanske smått fånig, men det låter nästan FÖR bra. Skulle man sätta ihop det perfekta rockbandet i ett laboratorium skulle det förmodligen låta ungefär som Glasvegas. Och det finns något i det som får mig att intellektuellt älska bandet, men som inte riktigt tillåter hjärtat att öppna sig ända på vid gavel. Med detta sagt kan man ändå konstatera att ”Euphoric Heartbreak” är en riktigt bra skiva som befäster Glasvegas position som det stora arenarockshoppet för 2000-talet.

 

4/5

Till top