Nytt på skiva (Zero, juli)
Album
6/10
Bye bye bicycle: Nature
Selective Notes
Västkustbandet Bye Bye Bicycle debuterade 2009 med plattan “Compass” och fick en fin kickstart med fina lovord och en mängd spelningar. När uppföljaren skulle spelas in gick det trögare, men efter ett antal sorger och bedrövelser är nu ”Nature” här.
Jag som följt bandet lite på avstånd tycker samma sak nu som jag alltid gjort. Det går egentligen inte att klaga på något i musiken. Det låter snyggt, välproducerat, internationellt. Modern pop med indiekänsla och hög potential. Det skulle kunna vara ett band som är uppe och fightas på Englandslistan.
Ändå hugger det inte till. Jag saknar x-faktorn, något unikt som får mig att spetsa öronen och inse att detta är ett band man måste engagera sig i. Jag lyssnar, men hör bara välartat musik som är lite för snäll och anonym för sitt eget bästa.
--------------------------------------------------------------------
Album
5/10
Christoffer Gustafsson: Från start till Stockholm
Egen prod.
Det finns något i Gävle(?)-artisten Christoffer Gustafssons musik som ligger precis på gränsen att bli riktigt bra. Han spelar en slags skrammelpop som i grund och botten är finstämd och melodirik, men kläs i ljudexperiment och skavande produktion. Ungefär som en Håkan Hellström draperad i white noise.
Christoffer gav ut en EP i höstas och detta är debutfullängdaren. Han når dock inte riktigt ända fram. Flera låtar känns som att de tar slut innan de har börjat, och den hesa sången får inte riktigt mina kroppsjuicer att börja sava. Men det finns nåt där, som om det förfinas, spetsas till och paketeras rätt, kan bli något storartat så småningom.
6/10
Bye bye bicycle: Nature
Selective Notes
Västkustbandet Bye Bye Bicycle debuterade 2009 med plattan “Compass” och fick en fin kickstart med fina lovord och en mängd spelningar. När uppföljaren skulle spelas in gick det trögare, men efter ett antal sorger och bedrövelser är nu ”Nature” här.
Jag som följt bandet lite på avstånd tycker samma sak nu som jag alltid gjort. Det går egentligen inte att klaga på något i musiken. Det låter snyggt, välproducerat, internationellt. Modern pop med indiekänsla och hög potential. Det skulle kunna vara ett band som är uppe och fightas på Englandslistan.
Ändå hugger det inte till. Jag saknar x-faktorn, något unikt som får mig att spetsa öronen och inse att detta är ett band man måste engagera sig i. Jag lyssnar, men hör bara välartat musik som är lite för snäll och anonym för sitt eget bästa.
--------------------------------------------------------------------
Album
5/10
Christoffer Gustafsson: Från start till Stockholm
Egen prod.
Det finns något i Gävle(?)-artisten Christoffer Gustafssons musik som ligger precis på gränsen att bli riktigt bra. Han spelar en slags skrammelpop som i grund och botten är finstämd och melodirik, men kläs i ljudexperiment och skavande produktion. Ungefär som en Håkan Hellström draperad i white noise.
Christoffer gav ut en EP i höstas och detta är debutfullängdaren. Han når dock inte riktigt ända fram. Flera låtar känns som att de tar slut innan de har börjat, och den hesa sången får inte riktigt mina kroppsjuicer att börja sava. Men det finns nåt där, som om det förfinas, spetsas till och paketeras rätt, kan bli något storartat så småningom.