På skiva: Neil Young (Nolltretton,november)
Neil Young
”Psychedelic pill”
Warner
De flesta som fastnar för Neil Young upptäcker honom via de gamla och strålande skivorna ”After the goldrush” och ”Harvest” från hans tidiga år. Men när man fortsätter att fördjupa sig i hans långa karriär är det inte lika lätt att behålla intresset. The godfather of grunge gör det inte alltid så lätt för sina lyssnare. På 80-talet började han föra in elektroniska influenser i sin musik och efter det har han bland annat gjort rockoperan ”Greendale”, spelat in protestalbum och ibland bara brötat på med jobbigt gitarrmangel.
På nya albumet ”Psychedelic pill” som är Youngs andra skiva i år, levererar han och bandet Crazy Horse det första albumet med helt nytt material som bandet släppt i originalkonstellation sedan ”Broken Arrow” 1996. Och inte heller denna gång gör han det lätt för fansen. Inledningsspåret ”Driftin´ back” ligger och växlar mellan två ackord i 27minuter. Två andra spår är över 16 minuter. Totalt tickar skivans nio låtar in på en och en halv timme.
Här finns lyckligtvis några ”normala” låtar som är okej och höjer plattan från ett ”suck” till godkänd.
2/5
”Psychedelic pill”
Warner
De flesta som fastnar för Neil Young upptäcker honom via de gamla och strålande skivorna ”After the goldrush” och ”Harvest” från hans tidiga år. Men när man fortsätter att fördjupa sig i hans långa karriär är det inte lika lätt att behålla intresset. The godfather of grunge gör det inte alltid så lätt för sina lyssnare. På 80-talet började han föra in elektroniska influenser i sin musik och efter det har han bland annat gjort rockoperan ”Greendale”, spelat in protestalbum och ibland bara brötat på med jobbigt gitarrmangel.
På nya albumet ”Psychedelic pill” som är Youngs andra skiva i år, levererar han och bandet Crazy Horse det första albumet med helt nytt material som bandet släppt i originalkonstellation sedan ”Broken Arrow” 1996. Och inte heller denna gång gör han det lätt för fansen. Inledningsspåret ”Driftin´ back” ligger och växlar mellan två ackord i 27minuter. Två andra spår är över 16 minuter. Totalt tickar skivans nio låtar in på en och en halv timme.
Här finns lyckligtvis några ”normala” låtar som är okej och höjer plattan från ett ”suck” till godkänd.
2/5