På skiva: Frasse Haraldsen (Nolltretton, juni)
Frans Haraldsen
”Innan vi dör, hey hey hey”
Frans Haraldsen Musik
Frasse Haraldsen har under många år setts som en av de kommande svenska vissångarna. Han har smugit lite i bakgrunden, skaffat sig en publik och släppt sju skivor under åren. Kanske har han nu tröttnat lite på att ständigt vara ”lovande” utan att aldrig riktigt slå sig in i den absoluta vistoppen, för här på nya plattan har han lämnat den rena visgenren och blivit trallpoppigare med driv i trumkompet och en bredare ljudbild.
Fortfarande står texterna i centrum, och stundtals får han till det riktigt bra som i ”Mammorna och papporna och jag” där han beskriver hur det känns när man sällan träffar sina gamla vänner längre efter att de fått barn. I övrigt sjunger han bland annat om att han hellre vill bli hyllad nu än efter sin död, och att alla alltid tycker likadant. Jag tycker dock inte texterna är lika finurliga som de brukar vara. Och även om produktionen är bättre än tidigare så tycker jag inte att den nya stilen riktigt passar honom. Jag föredrar när Frasse spelar visor framför att han försöker vara popartist.
2/5
”Innan vi dör, hey hey hey”
Frans Haraldsen Musik
Frasse Haraldsen har under många år setts som en av de kommande svenska vissångarna. Han har smugit lite i bakgrunden, skaffat sig en publik och släppt sju skivor under åren. Kanske har han nu tröttnat lite på att ständigt vara ”lovande” utan att aldrig riktigt slå sig in i den absoluta vistoppen, för här på nya plattan har han lämnat den rena visgenren och blivit trallpoppigare med driv i trumkompet och en bredare ljudbild.
Fortfarande står texterna i centrum, och stundtals får han till det riktigt bra som i ”Mammorna och papporna och jag” där han beskriver hur det känns när man sällan träffar sina gamla vänner längre efter att de fått barn. I övrigt sjunger han bland annat om att han hellre vill bli hyllad nu än efter sin död, och att alla alltid tycker likadant. Jag tycker dock inte texterna är lika finurliga som de brukar vara. Och även om produktionen är bättre än tidigare så tycker jag inte att den nya stilen riktigt passar honom. Jag föredrar när Frasse spelar visor framför att han försöker vara popartist.
2/5