Torsdag i Trägårn
Det suger verkligen att vara i Linköping på sommaren. Det enda roliga man kan göra är att gå till Torsdagstoner i Trädgårn, så det gjorde jag igår. I 20 minuter, sen gick jag hem.
Men egentligen spelar det ingen roll vad som händer eller inte händer, det är själva grejen att vara i stan på sommaren som skapar den där latenta ångesten som man känner ligger och puttrar under ytan och hotar med att när som helst brisera i en fullskalig panikattack. Jag måste bort, se nåt nytt, byta miljö och komma bort från vardagsomgivningarna för att kunna uppskatta årstiden och ledigheten. Är jag kvar i stan väntar nervsammanbrottet runt nästa gathörn.
Det är när kvar-i-stan-paniken drabbar en som man börjar titta på resor. Så det har jag gjort. Inom kort kommer vinterns långresa att presenteras...
sök hjälp hos en hjärnskrynklare