tobi

Rydell & Quick

”R.O.A.D.T.R.I.P.”

Naxos

Det är tveksamt om det finns något svenskt band med sämre rykte bland rockkritiker än vad Rydell & Quick har. De har egentligen alla fel: de är ett coverband, de tilltalar Harryspubliken och de har en trashig stil. Att de inte är särskilt nyskapande eller konstnärligt utmanande tror jag till och med att gruppens fans håller med, men det kvittar, publiken står ändå där i tusental varje gång det vankas stadsfester på torgen runt om i landet.

Duon brukar beskrivas som landets mest turnerande band och lyckas snitta sisådär 200 bokningar år efter år. Med över 20 års erfarenhet, påkostad scenshow och hög energi vet de hur man får igång en publik. Men Rydell & Quick är i första hand ett liveband, det de hittills fått ur sig på skiva har inte varit särskilt intressant.

Detta är gruppens andra fullängdare och den innehåller tio spår med ganska traditionell hård rock med mycket elgitarr, hög fart och partystämning, även om några låtar är mer melankoliska. Det är bra producerat och proffsigt framfört, men också fruktansvärt ointressant. Det är ytterst tveksamt om någon någonsin kommer att göra covers på Rydell & Quicks låtar.

1/5