På skiva: Tandem Sky (Nolltretton, mars)
Tandem Sky
”Tandem sky”
Warner
Jag vet inte hur många musikprojekt Magnus Carlson från Weeping Willows har haft genom åren, men de är otaliga. Han verkar inte kunna stå still utan måste hela tiden utforska nya musikaliska marker, och Tandem Sky är det senaste i raden.
Bandet är en duo bestående av Magnus och Mikael Nordgren, mer känd som Tiger Stripes i housekretsar. Det som förenar de två på ytan ganska olika musikerna är en kärlek till den tidiga indierocken och band som My Bloody Valentine och The Jesus and Mary Chain.
Tandem Skys debutalbum låter dock vare sig Weeping Willows, house eller shoegaze, däremot låter det som man kan föreställa sig att en soppa på dessa ingredienser skulle låta. I grund och botten får väl musiken kallas för pop, men här finns inslag av såväl postpunk, psykedeliska gitarrer, 60-talstamburiner, lite modern elektronik, depprock och en massa annat. Magnus sjunger lika bedårande som vanligt, och kanske är det hans röst som binder samman musiken till en fungerande enhet. För på något sätt får de ihop det utan att det låter splittrat och konstigt. Tvärtom låter det rätt bra.
3/5
”Tandem sky”
Warner
Jag vet inte hur många musikprojekt Magnus Carlson från Weeping Willows har haft genom åren, men de är otaliga. Han verkar inte kunna stå still utan måste hela tiden utforska nya musikaliska marker, och Tandem Sky är det senaste i raden.
Bandet är en duo bestående av Magnus och Mikael Nordgren, mer känd som Tiger Stripes i housekretsar. Det som förenar de två på ytan ganska olika musikerna är en kärlek till den tidiga indierocken och band som My Bloody Valentine och The Jesus and Mary Chain.
Tandem Skys debutalbum låter dock vare sig Weeping Willows, house eller shoegaze, däremot låter det som man kan föreställa sig att en soppa på dessa ingredienser skulle låta. I grund och botten får väl musiken kallas för pop, men här finns inslag av såväl postpunk, psykedeliska gitarrer, 60-talstamburiner, lite modern elektronik, depprock och en massa annat. Magnus sjunger lika bedårande som vanligt, och kanske är det hans röst som binder samman musiken till en fungerande enhet. För på något sätt får de ihop det utan att det låter splittrat och konstigt. Tvärtom låter det rätt bra.
3/5