Musikkrönika (Nolltretton, juni)
Lokal musik i världsklass
Neil Young spelar på Way Out West, Rihanna på Roskilde och Alice Cooper på Storsjöyran. Men varför ska vi åka dit? Vi har ju musik i världsklass på hemmaplan.
Det brukar fnysas lite halvt föraktfullt åt lokal musik. Publiken går inte på konserterna och lokaltidningarna skriver inte om artisterna. Lokalband ses som ett gäng glada amatörer med för mycket fritid som möts av en ”Ja ja, låt dem hålla på”-attityd.
Men all musik är ju lokal nånstans. Nämnda Neil Young började sin musikbana under high school-åren i Winnipeg. Förmodligen var det då få som trodde att han 30 år senare skulle hyllas som ”Godfather of grunge”. Precis som få förmodligen tror att de band som spelar på L´Orient i Linköping kommer att få något större genombrott. Men det får de ju, alla artister börjar någonstans och faktum är att vi faktiskt har en rad artister i länet som håller högsta klass inom sina respektive genrer.
Det är lätt att glömma bort sina lokala musiker, men som sagt: alla musiker är ju lokala nånstans. Just nu är det hemlighetsfulla hårdrocksbandet Ghost ute på ett segertåg över världen. Medlemmarna är Linköpingskillar som man för några år sedan kunde se på de lokala scenerna. The Haunted är redan ett världsband inom metalgenren, och även om det verkar råda en del oklarheter om bandet för tillfället så räcker det med att ta pendeln till Linghem för att få se en världsstjärna. I Norrköping finns Marduk som också åker jorden runt och sprider djävulens musik.
Det finns många exempel på östgötska artister med internationella framgångar. PG Lost turnerar i Asien, Johan Christer Schutz är bossastjärna i Japan, Marching Band och Niels Nielsen har med låtar i amerikanska filmer och tv-serier, Motalasonen Alexander Bard har exporterat popmusik i 25 år och så vidare, och så vidare. Även om inte alla band som når utanför landets gränser automatiskt blir gigantiska publikdragare så tyder det ändå på någon slags kvalitet inom sin genre. Ett band som Sonic Surf City säljer exempelvis inte ut några arenor, men låtmässigt håller de faktiskt världsklass inom surfpopen.
Och man kan faktiskt hålla yppersta klass även om man mestadels lirar på mindre, lokala ställen. Vi har exempelvis tre riktigt starka bluesartister från länet, Louise Hoffsten, Slidin Slim och Sven Zetterberg, som om de bott i USA kunde ha befunnit sig på en betydligt högre artistnivå. Slidin Slim är förresten med i Dead Soul, som just nu höjs till skyarna. Andra lokala akter att hålla ögonen på är exempelvis Saturdays Heroes, Lisa Lystam och Brandon Walsh. Så det finns all anledning att hålla sig à jour med vad som händer på de lokala scenerna framöver. Det är där stjärnorna föds.
Neil Young spelar på Way Out West, Rihanna på Roskilde och Alice Cooper på Storsjöyran. Men varför ska vi åka dit? Vi har ju musik i världsklass på hemmaplan.
Det brukar fnysas lite halvt föraktfullt åt lokal musik. Publiken går inte på konserterna och lokaltidningarna skriver inte om artisterna. Lokalband ses som ett gäng glada amatörer med för mycket fritid som möts av en ”Ja ja, låt dem hålla på”-attityd.
Men all musik är ju lokal nånstans. Nämnda Neil Young började sin musikbana under high school-åren i Winnipeg. Förmodligen var det då få som trodde att han 30 år senare skulle hyllas som ”Godfather of grunge”. Precis som få förmodligen tror att de band som spelar på L´Orient i Linköping kommer att få något större genombrott. Men det får de ju, alla artister börjar någonstans och faktum är att vi faktiskt har en rad artister i länet som håller högsta klass inom sina respektive genrer.
Det är lätt att glömma bort sina lokala musiker, men som sagt: alla musiker är ju lokala nånstans. Just nu är det hemlighetsfulla hårdrocksbandet Ghost ute på ett segertåg över världen. Medlemmarna är Linköpingskillar som man för några år sedan kunde se på de lokala scenerna. The Haunted är redan ett världsband inom metalgenren, och även om det verkar råda en del oklarheter om bandet för tillfället så räcker det med att ta pendeln till Linghem för att få se en världsstjärna. I Norrköping finns Marduk som också åker jorden runt och sprider djävulens musik.
Det finns många exempel på östgötska artister med internationella framgångar. PG Lost turnerar i Asien, Johan Christer Schutz är bossastjärna i Japan, Marching Band och Niels Nielsen har med låtar i amerikanska filmer och tv-serier, Motalasonen Alexander Bard har exporterat popmusik i 25 år och så vidare, och så vidare. Även om inte alla band som når utanför landets gränser automatiskt blir gigantiska publikdragare så tyder det ändå på någon slags kvalitet inom sin genre. Ett band som Sonic Surf City säljer exempelvis inte ut några arenor, men låtmässigt håller de faktiskt världsklass inom surfpopen.
Och man kan faktiskt hålla yppersta klass även om man mestadels lirar på mindre, lokala ställen. Vi har exempelvis tre riktigt starka bluesartister från länet, Louise Hoffsten, Slidin Slim och Sven Zetterberg, som om de bott i USA kunde ha befunnit sig på en betydligt högre artistnivå. Slidin Slim är förresten med i Dead Soul, som just nu höjs till skyarna. Andra lokala akter att hålla ögonen på är exempelvis Saturdays Heroes, Lisa Lystam och Brandon Walsh. Så det finns all anledning att hålla sig à jour med vad som händer på de lokala scenerna framöver. Det är där stjärnorna föds.