På skiva: Sonic Surf City (Nolltretton, juni)
Sonic Surf City
”Viva Wahines!”
Ceilidh/Border
När Norrköpings surfpopkungar gjorde skivcomeback med 2010 års ”Pororoca!” tyckte jag först att det var en jämnbra platta, men utan spår man riktigt mindes. Efter ytterligare en handfull lyssningar insåg jag att i stort sett varje låt var en hit och i december utnämnde jag den till årets bästa platta. Och ”Viva Wahines!” är nästan uppe och nosar på samma nivå som föregångaren. Plattan har en något fylligare och skitigare ljudbild, men surfkörerna, det höga tempot, humorn och de bedårande popmelodierna är intakta. Och vem hade väntat sig nåt annat? För Sonic Surf City är ett oerhört mallat band som tagit sitt estetiska uttryck till fulländning. Tänka utanför boxen får andra göra, de försöker istället maximera upplevelsen inom boxens snäva ramar. Vilket i mina ögon är helt rätt, jag gillar band som är tydliga och renodlar sin stil. Kul också att Ola Hermansson återupplivat sin gamla klassiska etikett Ceilidh till detta skivsläpp.
En del spår gör sitt jobb utan att utmärka sig, men här finns också nummer som är surfpop av allra finaste märke. Låtar som ”Fabio and I”, ”Sun in her eyes”, ”Supernova” och ”Sleepy Heads” tillhör det bästa Woodie & Co har gjort.
4/5
”Viva Wahines!”
Ceilidh/Border
När Norrköpings surfpopkungar gjorde skivcomeback med 2010 års ”Pororoca!” tyckte jag först att det var en jämnbra platta, men utan spår man riktigt mindes. Efter ytterligare en handfull lyssningar insåg jag att i stort sett varje låt var en hit och i december utnämnde jag den till årets bästa platta. Och ”Viva Wahines!” är nästan uppe och nosar på samma nivå som föregångaren. Plattan har en något fylligare och skitigare ljudbild, men surfkörerna, det höga tempot, humorn och de bedårande popmelodierna är intakta. Och vem hade väntat sig nåt annat? För Sonic Surf City är ett oerhört mallat band som tagit sitt estetiska uttryck till fulländning. Tänka utanför boxen får andra göra, de försöker istället maximera upplevelsen inom boxens snäva ramar. Vilket i mina ögon är helt rätt, jag gillar band som är tydliga och renodlar sin stil. Kul också att Ola Hermansson återupplivat sin gamla klassiska etikett Ceilidh till detta skivsläpp.
En del spår gör sitt jobb utan att utmärka sig, men här finns också nummer som är surfpop av allra finaste märke. Låtar som ”Fabio and I”, ”Sun in her eyes”, ”Supernova” och ”Sleepy Heads” tillhör det bästa Woodie & Co har gjort.
4/5