På skiva: Lovisa Negga (Nolltretton, januari)
Lovisa Negga
”Synd”
BITE Records
Ett av de mest spännande namnen på den lokala musikscenen just nu är Lovisa Negga. När de flesta lokala artister harvar på i samma gamla rockträsk som lokalband gjort i evighet är det roligt att det finns någon som känns modern och i takt med sin samtid. Dessutom låter det jäkligt bra.
Lovisa spelar elektronisk pop med texter som inte tar de förväntade hjärta/smärta-vägarna. Hennes första album ”Kär” kom 2011 och gav en del surr på riksnivå. Skivan innehöll en hel radda med starka melodier som satte sig på hjärnan, och hade en produktion som kändes fräsch om än lite naiv och simplistisk. Men det ligger också i naturen för denna typ av musik.
Här på uppföljaren tar hon upp produktionen en nivå, är knäppare och tar ut svängarna mer. Melodierna är kanske inte riktigt lika direkta som på debuten, men allt annat känns vassare. Sången är också genomgående riktigt bra. Framförallt känns det roligt med en lokal artist som vågar lyfta blicken, som har ambitioner och som gör sin grej – och gör det bra – utan att kompromissa eller ängsligt snegla sig om.
I vissa låtar, som exempelvis öppningsspåret ”Inte riktigt någon tjej för dig”, påminner hon om Veronica Maggio och det är kanske där den största kommersiella potentialen finns, men själv föredrar jag när hon är mer experimentell, så länge hon inte glömmer bort melodierna. Lovisa är en intressant artist som jag kommer att fortsätta följa noga framöver, det borde ni också göra.
4/5
”Synd”
BITE Records
Ett av de mest spännande namnen på den lokala musikscenen just nu är Lovisa Negga. När de flesta lokala artister harvar på i samma gamla rockträsk som lokalband gjort i evighet är det roligt att det finns någon som känns modern och i takt med sin samtid. Dessutom låter det jäkligt bra.
Lovisa spelar elektronisk pop med texter som inte tar de förväntade hjärta/smärta-vägarna. Hennes första album ”Kär” kom 2011 och gav en del surr på riksnivå. Skivan innehöll en hel radda med starka melodier som satte sig på hjärnan, och hade en produktion som kändes fräsch om än lite naiv och simplistisk. Men det ligger också i naturen för denna typ av musik.
Här på uppföljaren tar hon upp produktionen en nivå, är knäppare och tar ut svängarna mer. Melodierna är kanske inte riktigt lika direkta som på debuten, men allt annat känns vassare. Sången är också genomgående riktigt bra. Framförallt känns det roligt med en lokal artist som vågar lyfta blicken, som har ambitioner och som gör sin grej – och gör det bra – utan att kompromissa eller ängsligt snegla sig om.
I vissa låtar, som exempelvis öppningsspåret ”Inte riktigt någon tjej för dig”, påminner hon om Veronica Maggio och det är kanske där den största kommersiella potentialen finns, men själv föredrar jag när hon är mer experimentell, så länge hon inte glömmer bort melodierna. Lovisa är en intressant artist som jag kommer att fortsätta följa noga framöver, det borde ni också göra.
4/5