På skiva: Beady Eye (Nolltretton, juni)
Beady Eye
”BE”
Columbia/SONY
Man vill ju så gärna att Liam Gallaghers nya band ska vara kanonbra, att magin fortfarande finns där, att det är som i gamla tider då Oasis var världens största och bästa band (åtminstone enligt Gallagher-bröderna). Dessutom är det för tillfället lite tunnsått med bra britpop så varje bra band är välkommet.
Och till vissa delar infriar faktiskt Beady Eyes andra album lyssnarens förväntningar. Det är 15 spår som låter som den naturliga uppföljningen till Oasis arenagubbrock, vilket inte är så konstigt eftersom medlemmarna i princip är desamma. Men är det verkligen det vi vill ha 2013? Det finns redan ett original och de var bra när det begav sig, vilket snart är 20 år sedan.
Beady Eye lider av samma brister som Oasis, det händer för lite i musiken, låtarna står ofta och stampar i mellantempots halvflummiga rike. Inledande ”Flick of the finger” byggs exempelvis upp mot ett crescendo men istället för den förväntade urladdningen lunkar den bara på. Men trots bristerna är skivan inte så pjåkig, här finns en hel del riktigt bra låtar. Dessvärre en hel del svintråkiga också, vilket drar ner betyget.
3/5
”BE”
Columbia/SONY
Man vill ju så gärna att Liam Gallaghers nya band ska vara kanonbra, att magin fortfarande finns där, att det är som i gamla tider då Oasis var världens största och bästa band (åtminstone enligt Gallagher-bröderna). Dessutom är det för tillfället lite tunnsått med bra britpop så varje bra band är välkommet.
Och till vissa delar infriar faktiskt Beady Eyes andra album lyssnarens förväntningar. Det är 15 spår som låter som den naturliga uppföljningen till Oasis arenagubbrock, vilket inte är så konstigt eftersom medlemmarna i princip är desamma. Men är det verkligen det vi vill ha 2013? Det finns redan ett original och de var bra när det begav sig, vilket snart är 20 år sedan.
Beady Eye lider av samma brister som Oasis, det händer för lite i musiken, låtarna står ofta och stampar i mellantempots halvflummiga rike. Inledande ”Flick of the finger” byggs exempelvis upp mot ett crescendo men istället för den förväntade urladdningen lunkar den bara på. Men trots bristerna är skivan inte så pjåkig, här finns en hel del riktigt bra låtar. Dessvärre en hel del svintråkiga också, vilket drar ner betyget.
3/5