Björnta G

kultur / Permalink / 0
Igår intervjuade jag Björn Gustafsson inför hans och Schyfferts höstturné. Jag har intervjuat en massa ståuppare och de är alltid trevliga och lättintervjuade, problemet är bara att stå upp-turnéer är skitsvårt att fråga om. Det är ju bara en gubbe på en scen med en mikrofon som står och är rolig. Vad ska man fråga om det? Själva skämten kan man ju inte fråga om.
Men det finns faktiskt en intervjusituation som är ännu värre och det är när man ska göra en telefonintervju med flera i en ensemble, exempelvis Digilooturnén, och de skickar telefonen mellan sig. Det är rörigt, okoncentrerat och man tvingas upprepa samma frågor fast till olika personer.
Jag minns när jag skulle intervjua Ladies Night-gänget på detta sätt. Jag fick snacka med Martin Stenmarck, Andreas Johnson och vilka det nu var. Slutligen kom telefonen till Magnus Uggla, en av mina stora idoler som jag normalt sett är jätteintresserad av, men nu fick jag tunghäfta. Jag hade redan frågat de andra medverkande allt jag ville veta om Ladies Night och hade helt enkelt fått slut på frågor. Pratstunden var över på sisådär två minuter. Det var nog den sämsta intervju jag gjort.
Till top