På skiva: Ghost (Nolltretton, april)

På skiva / Permalink / 0
Ghost
”Infestissumam”
Universal

Linköpingsbandets Ghosts styrka ligger inte i de hemliga identiteterna, den satanistiska mysticismen och allt det där andra i imagen som omger dem. Styrkan ligger i att de backar upp det med strålande musik. Och denna gång ännu bättre än på debuten ”Opus Eponymous” från 2010.
Grunden ligger i 70-talsrock, kryddat med hårdrocksriff och poppiga melodier. De bygger stämningar med sin progressiva och stundtals smått psykedeliska ljudbild. Vissa tycker att musiken är för seg och för trallvänlig, men i min mening är det skönt att Ghost inte spelar traditionell hårdrock, det hade varit så banalt. Och Ghost är inget banalt band, tvärtom känns det som ett väldigt intellektuellt band.
Eftersom det visuella skiljer sig från majoriteten av band är det bra att även musiken gör det. Musik är aldrig bara musik, utan hela sammanhanget den presenteras i. Om man som Ghost använder religiösa symboler, kyrkokörer, det latinska språket och mässar rader som ”per aspera ad inferi” blir det såklart effektfullare om man gör det på ett pampigt, gotiskt sätt med musikalisk fingertoppskänsla än att ägna sig åt fantasilöst metalmangel. Det gör Ghost till både lättlyssnade och livsfarliga på samma gång.
Tempobytande ”Ghuleh/Zombie queen” och avslutande ”Monstrance clock” är exempel på två fantastiska nummer som gör denna skiva till ett mästerverk.

5/5
Till top