Nytt på skiva
Betyg 5/10
Xenia Kriisin: Hymn
Luxxury
Först kom singeln "Firearms" och sedan debutalbumet "Hymn". Bakgrunden för denna Göteborgsartist finns inom jazz och improvisation, och det kan man kanske höra spår av, men frågan är om inte detta ska betraktas som en popskiva, om än med en hel del inslag av etno. Här frossas i slagverk och Afrikaklingande stämmor, samt en hel del religiösa anslag. Eller ska jag säga nyandliga?
Xenia växlar mellan det försiktigt finstämda och det storslagna, mellan präktighet och flum och kan säkert attrahera delar av dem som uppskattar Laleh och Loreen. Men mig når hon inte ända fram till, musiken är lite för pretentiös för min smak.
-------------------------------------------------------------
Betyg. 5/10
Red Mecca: You were never here
Massproduktion
Någonstans i gömmorna där hemma har jag en gammal singel med Red Mecca från slutet av 90-talet. Därför är det lite roligt att namnet plötsligt dyker upp igen, såhär väldigt många år efteråt.
Red Mecca består av Jan Strandqvist (före detta Brända Barn) och vokalisten Frida Madeleine. De började med att släppa singeln "I will disappear" och därefter detta sexspårsalbum som faktiskt är gruppens första. Debuten från millennieskiftet låg färdig och klar men gavs aldrig ut.
Red Mecca gör svårkategoriserad musik som hamnar nånstans i gränslandet mellan synth, elektronica, dansmusik och depprock. Det låter mörkt och elektroniskt och ger känslan av att kliva in i en dekadent alternativklubb i en källare i Berlins mest depraverade kvarter.
.......................................................................
5/10
Könsförrädare: Curse all law
Teg publishing
Språkförrädare! För varför har man ett politiskt laddat bandnamn på svenska och "normkritiska texter" för att sedan sjunga låtarna på engelska? Obegripligt.
Könsförrädare kommer från Luleå och debutalbumet har rattats av Mattias Alkberg. I kvartetten ingår en person med efternamnet Oja och antingen är det en väldigt stor släkt eller så är ätten sjukt kreativ för man stöter på "Ojor" i alla möjliga sammanhang.
Musiken kan kategoriseras som indiepop. Det stökar och bråkar lite grann, men är ändå rätt snällt. Svagheten är att inga låtar fastnar. Så bandet kan även få etiketten: melodiförrädare.
Xenia Kriisin: Hymn
Luxxury
Först kom singeln "Firearms" och sedan debutalbumet "Hymn". Bakgrunden för denna Göteborgsartist finns inom jazz och improvisation, och det kan man kanske höra spår av, men frågan är om inte detta ska betraktas som en popskiva, om än med en hel del inslag av etno. Här frossas i slagverk och Afrikaklingande stämmor, samt en hel del religiösa anslag. Eller ska jag säga nyandliga?
Xenia växlar mellan det försiktigt finstämda och det storslagna, mellan präktighet och flum och kan säkert attrahera delar av dem som uppskattar Laleh och Loreen. Men mig når hon inte ända fram till, musiken är lite för pretentiös för min smak.
-------------------------------------------------------------
Betyg. 5/10
Red Mecca: You were never here
Massproduktion
Någonstans i gömmorna där hemma har jag en gammal singel med Red Mecca från slutet av 90-talet. Därför är det lite roligt att namnet plötsligt dyker upp igen, såhär väldigt många år efteråt.
Red Mecca består av Jan Strandqvist (före detta Brända Barn) och vokalisten Frida Madeleine. De började med att släppa singeln "I will disappear" och därefter detta sexspårsalbum som faktiskt är gruppens första. Debuten från millennieskiftet låg färdig och klar men gavs aldrig ut.
Red Mecca gör svårkategoriserad musik som hamnar nånstans i gränslandet mellan synth, elektronica, dansmusik och depprock. Det låter mörkt och elektroniskt och ger känslan av att kliva in i en dekadent alternativklubb i en källare i Berlins mest depraverade kvarter.
.......................................................................
5/10
Könsförrädare: Curse all law
Teg publishing
Språkförrädare! För varför har man ett politiskt laddat bandnamn på svenska och "normkritiska texter" för att sedan sjunga låtarna på engelska? Obegripligt.
Könsförrädare kommer från Luleå och debutalbumet har rattats av Mattias Alkberg. I kvartetten ingår en person med efternamnet Oja och antingen är det en väldigt stor släkt eller så är ätten sjukt kreativ för man stöter på "Ojor" i alla möjliga sammanhang.
Musiken kan kategoriseras som indiepop. Det stökar och bråkar lite grann, men är ändå rätt snällt. Svagheten är att inga låtar fastnar. Så bandet kan även få etiketten: melodiförrädare.