På skiva: Michael Monroe (Nolltretton, augusti)
Michael Monroe
"Horns and halos"
Spinefarm/Universal
Glöm Lordi och Leninggrad Cowboys, Finlands riktiga bidrag till rockhistorien är Hanoi Rocks och dess sångare Michael Monroe. Bland gängse musiklyssnare är de finska sleazerockarna kanske inte överdrivet bekanta men inom branschen och bland musikkännare har bandet oerhört hög status. Sångaren Michael Monroe, eller Matti Fagerholm som hans mamma kallar honom, är både en kultfigur och en tidlös rockhjälte.
Och han verkar gilla svenska musiker. I de senare upplagorna av Hanoi Rocks ingick Conny Bloom och Andy Christell från Electric Boys och i hans solokompband lirar Dregen gitarr.
Detta är hans sjätte soloskiva och tja...inte så jättemycket har hänt sen senast. Vi snackar som vanligt ösig rock´n´roll utan krusiduller med rötterna i glamrocken. Det är imponerande att efter så många år fortfarande hålla fast vid sin ursprungliga stil och inte lockas till att utveckla sig eller experimentera med nya intryck och stilar. Man vet vad man får och det dyker inte upp några större överraskningsmoment, det vill säga exakt så som vi vill ha vår finska glamrockstjärna.
3/5
"Horns and halos"
Spinefarm/Universal
Glöm Lordi och Leninggrad Cowboys, Finlands riktiga bidrag till rockhistorien är Hanoi Rocks och dess sångare Michael Monroe. Bland gängse musiklyssnare är de finska sleazerockarna kanske inte överdrivet bekanta men inom branschen och bland musikkännare har bandet oerhört hög status. Sångaren Michael Monroe, eller Matti Fagerholm som hans mamma kallar honom, är både en kultfigur och en tidlös rockhjälte.
Och han verkar gilla svenska musiker. I de senare upplagorna av Hanoi Rocks ingick Conny Bloom och Andy Christell från Electric Boys och i hans solokompband lirar Dregen gitarr.
Detta är hans sjätte soloskiva och tja...inte så jättemycket har hänt sen senast. Vi snackar som vanligt ösig rock´n´roll utan krusiduller med rötterna i glamrocken. Det är imponerande att efter så många år fortfarande hålla fast vid sin ursprungliga stil och inte lockas till att utveckla sig eller experimentera med nya intryck och stilar. Man vet vad man får och det dyker inte upp några större överraskningsmoment, det vill säga exakt så som vi vill ha vår finska glamrockstjärna.
3/5