Musikkrönika (Nolltretton, mars)

kultur / Permalink / 0
 
Wilmer gav mig exotismen

Vi har knappt kunnat höra Wilmer X bakom år 2000 och jag saknar det något enormt. Jag tycker det är hög tid att bandet, som på allvar förde in exotismen i svensk popmusik men framförallt i mitt personliga liv, yppar de efterlängtade orden: Hallå världen, här är vi igen!

"Från kungen av Zulu till norra Peru, ända till Honolulu, Oahu. Flyg till Fujiyama mitt på Honshu, sen till Ouagadougou med en 707".

Många av Nisse Hellbergs Wilmer X-texter kan måhända beskrivas som namndroppande nonsenstexter, men de öppnar även dörrar till en spännande och exotisk värld utanför den trygga svenska vardagen. En värld där Mississippi flyter fram och där männen på Kuba svettas i solens sken.

Många gamla stötar har låst sig vid bandets tidiga, punkiga år och har inte förstått att gruppens storhet hittas på skivan "Teknikens under" och framåt. Det var då den legendariske Kjell Andersson på EMI tog bandet under sina vingar och tvingade dem att höja sig en nivå. Det ledde 1991 fram till den fullkomligt makalösa dubbelplattan "Mambo feber", och därifrån och framåt var varje skiva (förutom den sista "13 våningar upp" från 2005) ett smärre mästerverk.

Själv fullkomligt älskar jag den eklektiska genremix som bandet visar upp, där de på ett naturligt sätt knyter samman pop, rock, blues, frälsningssånger, mambo, country och andra stilar, men kanske framförallt den oförblommerade exotism som Hellberg kryddar sina texter med. Inte minst på "Mambo feber" med låttitlar som "Möt mig i din djungel", "Brev från de sju haven" och "Mambo blues". Jag förstår numera att det format mig mer än jag trott och när jag nu själv reser runt i världen är det ofta med Hellbergs romantiskt skimrande textrader klingades i huvudet.

Men Wilmer X hittar även exotismen på hemmaplan och sjunger exempelvis om Radio Syd och ställen i Malmö. Precis som med Evert Taube, Plura, Per Persson och Cornelis är det den som skildrar sin närmiljö bäst som också ser klarast på omvärlden. Just Cornelis har för övrigt Hellberg nämnt som den ende svenske artist som han känner ett släktskap med.

Under året kommer Nisse Hellberg att släppa en ny soloskiva samt ge sig ut på turné. Det blir säkert ännu en kanonplatta, men hur mycket jag än gillar honom på egen hand är det något helt annat med Wilmer X. De behövs mer än nånsin, inte bara musikaliskt utan även för att visa hur världen hänger ihop.
Avståndet mellan gatorna i Malmö och Blå Kongos djungel är kortare än vi tror - och ibland faktiskt helt obefintligt.
Till top