På skiva: Yohio
Yohio
"Together we stand alone"
Universal
Att se Yohio framföra Amy Diamonds "Welcome to the city" i tv-programmet "Alla tiders hits" var ett riktigt halleluja-moment. Särskilt slutet när han fyrade av ett hysteriskt psykskratt. Då var jag övertygad om att han skulle kliva upp en nivå och bli Sveriges egen Marilyn Manson. För Yohio har nästan allt som krävs för att bli en riktigt stor rockstjärna. Men bara nästan. För det viktigaste, det enda som egentligen betyder något, saknas: låtarna.
Visserligen är Yohio bara 18 år, så man kanske inte ska ha för höga krav, men medan han lyckats perfekt med den visuella biten famlar han fortfarande efter en egen stil musikaliskt. Här varvas finfin Peter Kvint-pop med nån slags Creed-hårdrock, nämnda Amy Diamond-låt och en folkmusiklåt med svensk titel för att röra till det ytterligare. Själv är jag oerhört förtjust i Kvints utsökta popmelodier, som Melodifestivalbidraget "To the end", men jag vet inte om det är rätt väg för Yohio att gå. Och egentligen struntar jag i vilken musikinriktning han väljer, bara att han väljer. Nu spretar musiken lika mycket som hans frisyr och det blir ingenting av något. Och det vore för jäkla synd, för Yohio har potential att bli något riktigt stort.
2/5
"Together we stand alone"
Universal
Att se Yohio framföra Amy Diamonds "Welcome to the city" i tv-programmet "Alla tiders hits" var ett riktigt halleluja-moment. Särskilt slutet när han fyrade av ett hysteriskt psykskratt. Då var jag övertygad om att han skulle kliva upp en nivå och bli Sveriges egen Marilyn Manson. För Yohio har nästan allt som krävs för att bli en riktigt stor rockstjärna. Men bara nästan. För det viktigaste, det enda som egentligen betyder något, saknas: låtarna.
Visserligen är Yohio bara 18 år, så man kanske inte ska ha för höga krav, men medan han lyckats perfekt med den visuella biten famlar han fortfarande efter en egen stil musikaliskt. Här varvas finfin Peter Kvint-pop med nån slags Creed-hårdrock, nämnda Amy Diamond-låt och en folkmusiklåt med svensk titel för att röra till det ytterligare. Själv är jag oerhört förtjust i Kvints utsökta popmelodier, som Melodifestivalbidraget "To the end", men jag vet inte om det är rätt väg för Yohio att gå. Och egentligen struntar jag i vilken musikinriktning han väljer, bara att han väljer. Nu spretar musiken lika mycket som hans frisyr och det blir ingenting av något. Och det vore för jäkla synd, för Yohio har potential att bli något riktigt stort.
2/5