tobi

Album

Betyg: 3/10

Blaudzun: Promises of no man´s land

V2 Records

Holländaren Johannes Sigmond, eller Blaudzun som hans artistnamn lyder, kallas ofta singer/songwriter av någon outgrundlig anledning. Vad är det för fel på folk? Hör de inte att han spelar alternativ indierock?

Han fick sitt genombrott (åtminstone i Beneluxländerna) med plattan "Heavy flowers" från 2012 och detta är hans fjärde skiva, och den andra på engelska.

Han vill bygga upp stora, pampiga emolandskap, inte helt olikt Eskju Divine. Pampigt, mörkt, men samtidigt känsligt i all dramatik. Eller avsaknad av dramatik, skulle jag kanske skriva, för Blaudzun bygger upp och bygger upp, men crescendot kommer liksom aldrig. Det gör att man tröttnar efter ett tag och sätter på nåt annat istället.

------------------------------------------------------------------------------------

Album

Betyg: 4/10

Dot Legacy: Dot Legacy

Setalight

Ilskna gitarrer, postrockskrammel, stonerflum och en hög dos energi. Och faktiskt även lite rapmetal. Det är vad franska kvartetten Dot Legacy levererar här på sin debutskiva. Trots sina olika ingredienser tycker jag att musiken håller ihop väldigt väl, och de får till en slags tung alternativrock som säkert tilltalar vissa lyssnare som gillar groove och ökendoftande stonerrock. Själv har jag svårt att tända till på alla cylindrar. Enstaka spår är helt okej, men som helhet blir skivan ganska jobbig för trumhinnorna.

--------------------------------------------------------------------------------------

Album

Betyg: 4/10

Xenturion Prime: Mecha Rising

Progress Productions

Norsksvenska Code 64 bestod av Björn Marius Borg, Christian Espeland och Hans-Olof Mattsson och släppte några plattar under millenniets 13 första år. Förra sommaren lämnade Christian bandet och de två kvarvarande medlemmarna bestämde sig för att köra vidare under annat namn. Singeln "Rise" kom i december, och nu är debutfullängdaren här. Materialet spretar lite mellan rymdpop, klassisk synth och allmänna elektroniska toner, och jag har lite svårt att få grepp om vad duon egentligen vill åstadkomma. Vissa låtar svänger riktigt bra, medan annat känns rätt ointressant. Det finns en klar retrokänsla, men även ett futuristiskt framåtblickande. Somligt är poplåtar med hitpotential, medan annat andas transcendentalt flum. Jag vet helt ärligt inte vad jag tycker, mer tydlighet efterlyses.