På skiva: Timbuktu
Timbuktu
"För livet till döden"
Warner
Allt går i cirklar och dyker upp igen i nya skepnader. När Timbuktu kom fram i slutet av 90-talet var svensk hip hop superhet och rasismen hade visat upp sitt fula tryne. Redan i första raden på inledande spåret "Amino" konstaterar han att läget är ungefär likadant nu. Att svensk hip hop just nu är starkare än nånsin är såklart bra, mindre roligt är att främlingsfientlighet och vi-och-dom-tänkande också vunnit mark de senaste åren. I det läget känns det bra att ha Timbuktu som står upp för de goda krafterna.
Men det känns också bra att ha honom rent musikaliskt. Sedan millennieskiftet har han varit en av landets viktigaste artister när det gäller att föra in nya influenser i svensk musik. Timbuktu är ju så mycket mer än bara en rappare, han tar intryck från all musik som svänger och kokar ner det till sin egen, svenska variant av världsmusik.
På nya plattan känner han sig hungrigare än på länge och säger sig rappa bättre än nånsin. Han håller dock en så hög lägstanivå numera att sånt är svårt att avgöra, man kan faktiskt nöja sig med att konstatera att Timbuktu har gjort ytterligare en stark platta.
3/5
"För livet till döden"
Warner
Allt går i cirklar och dyker upp igen i nya skepnader. När Timbuktu kom fram i slutet av 90-talet var svensk hip hop superhet och rasismen hade visat upp sitt fula tryne. Redan i första raden på inledande spåret "Amino" konstaterar han att läget är ungefär likadant nu. Att svensk hip hop just nu är starkare än nånsin är såklart bra, mindre roligt är att främlingsfientlighet och vi-och-dom-tänkande också vunnit mark de senaste åren. I det läget känns det bra att ha Timbuktu som står upp för de goda krafterna.
Men det känns också bra att ha honom rent musikaliskt. Sedan millennieskiftet har han varit en av landets viktigaste artister när det gäller att föra in nya influenser i svensk musik. Timbuktu är ju så mycket mer än bara en rappare, han tar intryck från all musik som svänger och kokar ner det till sin egen, svenska variant av världsmusik.
På nya plattan känner han sig hungrigare än på länge och säger sig rappa bättre än nånsin. Han håller dock en så hög lägstanivå numera att sånt är svårt att avgöra, man kan faktiskt nöja sig med att konstatera att Timbuktu har gjort ytterligare en stark platta.
3/5