Nytt på skiva, Zero
Album
6/10
Simon Norrsveden: Gå, bli bra. Det kan nog ta ett tag
Himlen/Bolero/Universal
Jag upptäckte Simon Norrsveden 2008 med egenproducerade singeln "Äntligen inte min" och fick omedelbara kopplingar till artister som Lasse Lindh, Henning och Hardy Nilsson. Han levererade trivsam pop med kommersiell potential, men var inte riktigt framme än.
Året efter kom debutskivan "OK Baby, det är dags att vi ska vinna allt" och namn som Agi och Love Olzon dök upp i skallen. Simon anslöt sig till traditionen med mjuka gitarrkillar som sjunger snälla popsånger på svenska. Dock var han lite för trevlig och anonym, men ändå ett namn att hålla ett öga på.
Efter 2010 års EP "Quentin Tarantino" följde sedan året efter fullängdare nummer två och sedan dess har han även skivdebuterat med bandet Ylva Bulldozer och nu är tredje soloplattan här.
Nog har han blivit lite tuffare och coolare, eller är det bara inbillning? Fortfarande känns Simon Norrsveden dock lite lättviktig som popartist. Skivan är dock helt okej och jag är övertygad om att det finns en publik för hans musik.
-------------------------------------------------------
Betyg: 3 av 10
AK von Malmborg: Hens majestät AK von Malmborg
mAKe Records/SONY
Det talas om New York, om operalibretton, flashmobperformances och konstvideor. Hon har ett konstigt namn och står i konstiga kläder på skivomslaget. Man tror ju, och vill så gärna, att AK von Malmborg ska vara någon slags svensk motsvarighet till Lady Gaga, men nja...så roligt ska vi inte ha det.
För även om fru AK vill få oss att tro att hon har något viktigt att förmedla så inser man ganska snart som skivan börjar snurra att musiken är tämligen ointressant. Jag missade hennes engelska skiva som kom för tio år sedan (som medlem i duon AK-Momo), men den svenskspråkiga debuten "Vår tids rädsla för AK von Malmborg" från 2009 var en halvtrist historia och denna uppföljare är inte heller särskilt engagerande. Mest handlar det om vispoppiga ballader som visserligen är lyssningsbara och ibland mer än så, men saknar den kreativitet hon annars förmedlar så tydligt med sin persona.
6/10
Simon Norrsveden: Gå, bli bra. Det kan nog ta ett tag
Himlen/Bolero/Universal
Jag upptäckte Simon Norrsveden 2008 med egenproducerade singeln "Äntligen inte min" och fick omedelbara kopplingar till artister som Lasse Lindh, Henning och Hardy Nilsson. Han levererade trivsam pop med kommersiell potential, men var inte riktigt framme än.
Året efter kom debutskivan "OK Baby, det är dags att vi ska vinna allt" och namn som Agi och Love Olzon dök upp i skallen. Simon anslöt sig till traditionen med mjuka gitarrkillar som sjunger snälla popsånger på svenska. Dock var han lite för trevlig och anonym, men ändå ett namn att hålla ett öga på.
Efter 2010 års EP "Quentin Tarantino" följde sedan året efter fullängdare nummer två och sedan dess har han även skivdebuterat med bandet Ylva Bulldozer och nu är tredje soloplattan här.
Nog har han blivit lite tuffare och coolare, eller är det bara inbillning? Fortfarande känns Simon Norrsveden dock lite lättviktig som popartist. Skivan är dock helt okej och jag är övertygad om att det finns en publik för hans musik.
-------------------------------------------------------
Betyg: 3 av 10
AK von Malmborg: Hens majestät AK von Malmborg
mAKe Records/SONY
Det talas om New York, om operalibretton, flashmobperformances och konstvideor. Hon har ett konstigt namn och står i konstiga kläder på skivomslaget. Man tror ju, och vill så gärna, att AK von Malmborg ska vara någon slags svensk motsvarighet till Lady Gaga, men nja...så roligt ska vi inte ha det.
För även om fru AK vill få oss att tro att hon har något viktigt att förmedla så inser man ganska snart som skivan börjar snurra att musiken är tämligen ointressant. Jag missade hennes engelska skiva som kom för tio år sedan (som medlem i duon AK-Momo), men den svenskspråkiga debuten "Vår tids rädsla för AK von Malmborg" från 2009 var en halvtrist historia och denna uppföljare är inte heller särskilt engagerande. Mest handlar det om vispoppiga ballader som visserligen är lyssningsbara och ibland mer än så, men saknar den kreativitet hon annars förmedlar så tydligt med sin persona.