På skiva: Takida

På skiva / Permalink / 0
Takida
"All turns red"
Universal

Vad man än tycker om Ånges stolthet Takida så är det imponerande vilka känslor de väcker. De är ett av landets mest älskade och hatade band på samma gång. De lockar mängder med publik samtidigt som kritiker och musikkännare spyr galla. Extra märkliga blir dessa känslostormar när man tänker på vilket mediokert och intetsägande band det i grund och botten är. För logiskt sett borde det finns ju inte finnas något i vare sig musik eller attityd som borde kunna uppröra eller exaltera.
Takida är ett gäng trevliga grabbar som gillar att rocka och gör det okej. Men musiken är helt ofarlig och sticker egentligen inte ut åt något håll, och bandet är i det närmaste helt befriat från skandaler, uppmärksammade uttalanden, gimmickar, kontroversiella texter eller något annat som provocerar. Takida är ett rockband som man kan lyssna på tillsammans med såväl mellanstadiedottern som gamla Agda på pensionärshemmet. Killarna ser ju till och med ut som vanliga Svenssons som tar barnen till McDonalds och tvättar bilen på garageuppfarten på söndagarna. Så vad är det med bandet som får folk att antingen älska eller hata dem?
Inte en aning. Själv hör jag till det fåtal som inte tycker någonting överhuvudtaget om Ångesextetten. Och när jag lyssnar på bandets femte album hör jag inget som får mig att ändra på det. Det vi får är rockmusik enligt standardformulär 1A, endast marginellt tuffare än det som lärs ut på ABF-kurser eller spelas på Pingstkyrkans ungdomskvällar. Hur någon kan bli engagerad av detta, i vilken riktning det än må vara, är för mig oförståeligt.

2/5
Till top