tobi

Igår Första maj-talade Mikael Damberg i Linköping, så det gick jag och lyssnade på. Han är en av mina favoritpolitiker, men trots att han i praktiken är landets oppositionsledare kommer han nog inte göra något större avtryck i historieböckerna. Han är alldeles för trevlig, ödmjuk och resonabel för det.

Han är inte en politiker som väcker engagemang, men han är den typ av politiker vi egentligen vill ska styra.

Intressant att konstatera att jag inte heller i år såg någon av mina högljudda vänstervänner vid första maj-talet. På Facebook och andra ställen är det många som spyr ur sig kritik mot regeringen, men man ser aldrig dessa personer i demonstrationståg, vid valstugor, knacka dörr, dela ut valsedlar eller på andra sätt engagera sig i praktiken.

Den enda gången jag kan påminna mig var för några år sedan när några vänsterpersoner jag känner gick i ett första maj-tåg, men på plakaten hade de inte slagord om rättvisa och solidaritet. Istället gjorde de reklam för sitt eget punkband.

Dessutom visade det sig i efterhand att de hade råkat gå i fel demonstrationståg...