På skiva: Oscar Zia
Oscar Zia
"I don´t know how to dance"
Warner
Från "X factor" 2012 till Melodifestivalen 2013 och en Mello-repris i år, så kan Oscar Zias karriär hittills sammanfattas. Vart han ska ta vägen framöver är dock svårare att zia. Hittills har han mest buntats ihop med Anton Ewald och betraktats som en Eric Saade-kopia, och det är inte mycket på detta debutalbum som ändrar på det intrycket.
Plattan öppnar med "Yes we can", Zias bidrag från årets Melodifestival, och sen följer ytterligare en radda låtar i ungefär samma stil. Lyssnaren serveras den vanliga schlagerpopen, överjobbad, nyanslös och ungefär lika personlig som ett Big Mac-mål. Det är musik som tar i från tårna, som aldrig tar andningspaus utan bara matar på i en iver om att försöka få med så mycket som möjligt på kortast tänkbara tid. Vill Zia finna sin egen identitet och distansera sig från Ewald/Saade-facket är det knappast ett smart drag att spela in låtar som lika gärna kunde ha framförts av konkurrenterna. "#fail" var ordet...
1/5
"I don´t know how to dance"
Warner
Från "X factor" 2012 till Melodifestivalen 2013 och en Mello-repris i år, så kan Oscar Zias karriär hittills sammanfattas. Vart han ska ta vägen framöver är dock svårare att zia. Hittills har han mest buntats ihop med Anton Ewald och betraktats som en Eric Saade-kopia, och det är inte mycket på detta debutalbum som ändrar på det intrycket.
Plattan öppnar med "Yes we can", Zias bidrag från årets Melodifestival, och sen följer ytterligare en radda låtar i ungefär samma stil. Lyssnaren serveras den vanliga schlagerpopen, överjobbad, nyanslös och ungefär lika personlig som ett Big Mac-mål. Det är musik som tar i från tårna, som aldrig tar andningspaus utan bara matar på i en iver om att försöka få med så mycket som möjligt på kortast tänkbara tid. Vill Zia finna sin egen identitet och distansera sig från Ewald/Saade-facket är det knappast ett smart drag att spela in låtar som lika gärna kunde ha framförts av konkurrenterna. "#fail" var ordet...
1/5