På skiva: Hello Saferide
Hello Saferide
"The Fox, The Hunter and Hello Saferide
Razzia
Jag, och säkert många med mig, har varit orolig att Annika Norlins underbara entré i den svenska popvärlden bara skulle bli en kort men intensiv sejour, medan hon funderade ut vad hon egentligen ville syssla med. Hon dök upp 2005 med "Introducing...Hello Saferide", som inte gjorde något större väsen av sig även om låten "My best friend" blev en halvhit, åtminstone i vissa kretsar. Men sen tog det fart. Åren efter kom ytterligare en Hello Saferide-skiva samt två Säkert!-album som alla välförtjänt tokhyllades.
Därefter blev det knäpptyst, och det har faktiskt hunnit gå sex år sedan det senaste Hello Saferide-släppet och fyra år sedan vi fick en riktig platta från Säkert!
Kanske har jag därför väl höga förväntningar på denna platta. Hade det varit en Hello Saferide-platta i en lång rad av album hade den varit fullt godkänd, men för att uppfylla mitt och andra fans längtan efter en storslagen comeback gör den mig faktiskt smått besviken. Annika sjunger bra, produktionen är snygg och den sedvanliga melankolin finns på plats. Här finns många fina sånger, men få som verkligen fastnar. Hon har lagt stor vikt vid texterna, men kanske borde hon även ha ägnat melodierna lika mycket tid för låtmässigt låter det faktiskt rätt tråkigt och segt.
Det finns visserligen inga rena bottennapp, men det hade behövts en "Anna" eller en "2008" för att bli riktigt intressant. Nu får vi hoppas att det kommer en höjdarplatta med Säkert! snart istället.
3/5
"The Fox, The Hunter and Hello Saferide
Razzia
Jag, och säkert många med mig, har varit orolig att Annika Norlins underbara entré i den svenska popvärlden bara skulle bli en kort men intensiv sejour, medan hon funderade ut vad hon egentligen ville syssla med. Hon dök upp 2005 med "Introducing...Hello Saferide", som inte gjorde något större väsen av sig även om låten "My best friend" blev en halvhit, åtminstone i vissa kretsar. Men sen tog det fart. Åren efter kom ytterligare en Hello Saferide-skiva samt två Säkert!-album som alla välförtjänt tokhyllades.
Därefter blev det knäpptyst, och det har faktiskt hunnit gå sex år sedan det senaste Hello Saferide-släppet och fyra år sedan vi fick en riktig platta från Säkert!
Kanske har jag därför väl höga förväntningar på denna platta. Hade det varit en Hello Saferide-platta i en lång rad av album hade den varit fullt godkänd, men för att uppfylla mitt och andra fans längtan efter en storslagen comeback gör den mig faktiskt smått besviken. Annika sjunger bra, produktionen är snygg och den sedvanliga melankolin finns på plats. Här finns många fina sånger, men få som verkligen fastnar. Hon har lagt stor vikt vid texterna, men kanske borde hon även ha ägnat melodierna lika mycket tid för låtmässigt låter det faktiskt rätt tråkigt och segt.
Det finns visserligen inga rena bottennapp, men det hade behövts en "Anna" eller en "2008" för att bli riktigt intressant. Nu får vi hoppas att det kommer en höjdarplatta med Säkert! snart istället.
3/5