Toppen vid Bottenviken del 2

Sommar dag 39: sol och annalkande vansinne
Håller jag på att förlora förståndet? Det känns nästan så. Och det är alltså det där Parallellsverige som håller på att bygga upp en galopperande galenskap hos mig.
Det känns som att jag just upptäckt The matrix. För det är verkligen ett parallellt Sverige här på andra sidan Bottenviken. Det finns alltså ett andra Sverige där folk går runt och pratar svenska, har egna svenska tidningar och egna svenska artister.
Jag har såklart känt till i hela mitt liv att det pratas svenska i Finland, men jag har inte på allvar greppat det förrän nu. Det är som att upptäcka en ny dimension, ett parallellt universum, en Inception-värld, en alternativ verklighet som ställer allt på ända. Kanske finns det en kopia av mig här som ser likadan ut, men som är lite, lite annorlunda?
Vaknade upp här i Twilight Zone...förlåt Jakobstad...och började med att kolla in stadsdelen Skata som består av massa gamla trähus. Det är ju en sak till som är konstigt med Finland: känslan av att tiden liksom stått stilla, eller kanske snarare gjort sporadiska nedslag. Landet känns som en blandning av 1920-talet, 1970-talet och nutid, men ingenting däremellan.
Efter Jakobstad (ovan) fortsatte jag norrut till Karleby (nedan), som också har en stadsdel med gamla trähus - som heter Ner i stan. Och det är just de där detaljerna som skapar den otäcka Twilight Zone-känslan: udda ord som dyker upp i tidningarna, ålderdomliga uttryck när folk pratar eller konstiga namn på stadsdelar. Skata och Ner i stan låter som svenska namn, men i Sverige hade vi aldrig döpt stadsdelar till det. Och det är just den där hårfina, men ändå tydliga skillnaden som gör att det känns ruggigt. Som att Parallellsvenskarna egentligen är utomjordingar som bara härmar oss, men avslöjar sig genom att missa de små nyanserna. 
Hur som helst kom jag sen till Oulu (Uleåborg) som tydligen ska vara en hipp high tech-stad. Och jag måste säga att jag gillar coola Oulu med sina krogar, sitt partytorg och sitt fina vattenläge. Strålande sol var det också, men det blev ändå en bastu på hotellet, för det måste man göra när man är i Finland... 
Och här är det ännu ljusare om nätterna. Bilden nedan är tagen strax efter midnatt. Hur ska det då inte vara norr om Polcirkeln, för det är väl där den riktiga midnattssolen finns?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0