Nytt på skiva: Pale Honey
Pale Honey
Pale Honey
Denna indieskramlande duo består av göteborgstjejerna Tuva Lodmark och Nelly Daltray och släppte förra året EP:n "Fiction" som fick viss uppmärksamhet. Nu är debutalbumet här och trots den minimalistiska sättningen med i princip bara trummor och gitarr (samt en och annan blippsynth) låter det på intet sätt tunt eller tråkigt. Tvärtom märker jag hur jag långsamt sugs in mer och mer i Pale Honeys drömska rockvärld. Låten "Bandolier" är exempelvis rent hypnotiserande.
Att beskriva duon som kärleksbarnet mellan Nina Persson och Velvet Underground är både förenklat och småfånigt, men det ger åtminstone en fingervisning om hur det låter. Sval sång och repetitiva fuzzgitarrer som skrapar och skär är en kombination som skulle kunnat bli rätt enahanda och seg, men Tuva och Nelly lyckas med känsla och stil att få sina på ytan enkla låtar att bli hippa, coola och snygga. De har helt enkelt starka låtar, en tuff ljudbild och modet att inte låta perfekta. Mixen mellan mjukhet och mörker är både bedårande och brutal, kort sagt: en riktigt bra skiva.
4/5
Pale Honey
Denna indieskramlande duo består av göteborgstjejerna Tuva Lodmark och Nelly Daltray och släppte förra året EP:n "Fiction" som fick viss uppmärksamhet. Nu är debutalbumet här och trots den minimalistiska sättningen med i princip bara trummor och gitarr (samt en och annan blippsynth) låter det på intet sätt tunt eller tråkigt. Tvärtom märker jag hur jag långsamt sugs in mer och mer i Pale Honeys drömska rockvärld. Låten "Bandolier" är exempelvis rent hypnotiserande.
Att beskriva duon som kärleksbarnet mellan Nina Persson och Velvet Underground är både förenklat och småfånigt, men det ger åtminstone en fingervisning om hur det låter. Sval sång och repetitiva fuzzgitarrer som skrapar och skär är en kombination som skulle kunnat bli rätt enahanda och seg, men Tuva och Nelly lyckas med känsla och stil att få sina på ytan enkla låtar att bli hippa, coola och snygga. De har helt enkelt starka låtar, en tuff ljudbild och modet att inte låta perfekta. Mixen mellan mjukhet och mörker är både bedårande och brutal, kort sagt: en riktigt bra skiva.
4/5