På skiva: Anna Järvinen
Anna Järvinen
"Buren"
Diesel/Playground
Nånstans på resan från Emmabodafestivalkompatibel indiepop med Granada till kultursidesfavorit under eget namn dalade mitt intresse för Anna Järvinen. Det rör nog inte henne det minsta i ryggen, utan det har gått ganska bra ändå med Grammishysteri, turnéer och Melodifestivaldeltagande. Och musikaliskt är nog inte steget så stort heller, förutom att hon bytt språk.
Detta fjärde soloalbum är egentligen inget album utan bara ett halvt sådant. Den andra halvan kommer inom kort, och det finns säkert en anledning till att hon delar upp låtmaterialet, även om skälet inte är klockrent för publiken.
Fem stillsamma vispoplåtar med smekande produktion, mjuk sång och texter som skiljer sig en smula från vanlig poplyrik är vad som lyssnaren bjuds på. Det är musik som säkert kan tilltala Lisa Ekdahl-publiken, inte minst de som även tycker om att låna ett öra till Stina Nordenstam.. För även om Anna Järvinen är lätt och luftig som en sommardag, finns det även något som småskaver, en skugga som anas i ögonvrån. Det gör att hon får ett intressantare uttryck än de flesta andra svenska vistjejer. Men räcker det för att jag ska addera låtarna i min spellista? Nja...
2/5
"Buren"
Diesel/Playground
Nånstans på resan från Emmabodafestivalkompatibel indiepop med Granada till kultursidesfavorit under eget namn dalade mitt intresse för Anna Järvinen. Det rör nog inte henne det minsta i ryggen, utan det har gått ganska bra ändå med Grammishysteri, turnéer och Melodifestivaldeltagande. Och musikaliskt är nog inte steget så stort heller, förutom att hon bytt språk.
Detta fjärde soloalbum är egentligen inget album utan bara ett halvt sådant. Den andra halvan kommer inom kort, och det finns säkert en anledning till att hon delar upp låtmaterialet, även om skälet inte är klockrent för publiken.
Fem stillsamma vispoplåtar med smekande produktion, mjuk sång och texter som skiljer sig en smula från vanlig poplyrik är vad som lyssnaren bjuds på. Det är musik som säkert kan tilltala Lisa Ekdahl-publiken, inte minst de som även tycker om att låna ett öra till Stina Nordenstam.. För även om Anna Järvinen är lätt och luftig som en sommardag, finns det även något som småskaver, en skugga som anas i ögonvrån. Det gör att hon får ett intressantare uttryck än de flesta andra svenska vistjejer. Men räcker det för att jag ska addera låtarna i min spellista? Nja...
2/5