Musikkrönika, oktober

kultur / Permalink / 0
Coverbandens usla smak

Jag kan stå ut med att de snyltar på andras framgång. Jag kan leva med att de inte skapar något själva. Men när det kommer till coverbandens vedervärdiga val av bandnamn - där går gränsen.

 

När riktiga rockband väljer namn är det ofta en utdragen och jobbig process där mängder av förslag vägs mot varandra och medlemmarna ofta blir osams innan man enas om något tufft som alla känner att de kan stå bakom.

När coverband väljer bandnamn känns det som att de har suttit packade och fnissat på en kräftskiva och där slagit till på det första tokroliga förslag som kom upp. Alternativt låtit sina barn i förskoleåldern bestämma.

För ni vet vad coverbanden brukar heta: Sveriges näst snyggaste band, Smalare än Thord, Skåpmat och den typen av namn.

 

Vissa coverband försöker att bygga sina namn kring någon form av ordvits, som exempelvis Poptimisterna, The Bästa, Viltvarning, Härmaporna, Take Cover, Repfritt och Stämbandet. Men oftast är namnen bara fåniga. Listan kan göras lång och här är några av alla hemska exempel på vad svenska coverband döpt sig till: Luftens hjältar, Musikpolisen, Stollarna, Van Grogg, Vickning, Bröderna Dalton, Balthazar, Blyfritt, Dubbeltrubbel, Farthållarna, Lalalux, Lazy Hangover och Farbror Fläsk.

Jag tänkte ett tag att jag skulle utse Sveriges sämsta coverbandnamn, men hur avgör man vilket namn som är värst av Apelsinsmak, AB Let´s Rock och Mjao - bandet med klös?

 

Och vi är inte förskonade här i Östergötland, om ni tror det. Här i länet har lokala rocktankesmedjor svettats fram klatschiga namn som Lalles Bodega, Bröderna Å´boys, Christers N´ Petterssons, Grey Bow, Scendrag och Bitch and the boys.

 

Vad är det som får vuxna personer, som förhoppningsvis tar sin uppgift på allvar, att döpa sig till tramsiga namn som Herr Kantarell, Finn5fel, Bara Ben eller Dr Deo & his Soullotions?

Kanske beror det på att de inte riskerar något? De är bara "ett skojigt partyband" som härmar andra, istället för att berätta något om sig själva. Eftersom de inte skriver sina egna texter eller låtar är det inte deras innersta som blottas eller deras stolthet som står på spel. De spelar för att ha kul, men ingen riktig artist spelar för att det är kul. Riktiga artister håller på med musik för att de måste, och deras skapande bygger aldrig på att ha roligt utan på sorg, ångest, saknad och krossade hjärtan.

Till top