På skiva: Elin Ruth
Elin Ruth
"Christmas is a drag"
Elin Ruth har på något märkligt sätt lyckats passera under radarn på svensk musikpublik. I mitt tycke är hon en av landets bästa och intressantaste kvinnliga artister och förtjänar en betydligt större uppmärksamhet än vad hon fått. Julskivor är ju bland det folkligaste vi har, så kanske kan denna platta få en bredare publik att upptäcka henne. Eller knappast förresten, för hon är inte intresserad av det gamla vanliga smetet, smöret och sockervaddsmjuka slisket som brukar utmärka julalbum. Däremot vet hon hur man skapar genuint sväng med blueskänsla och själ i både röst och framförande. Det här är en julplatta som är precis så som fansen vill det, med den där exakta avvägningen mellan vackert framförd musikkonst och de skavande sår som behövs för att ge låtarna kött, blod och mening.
Elin Ruth öppnar med Tom Waits "Christmas card from a hooker in Minneapolis" och sätter standarden direkt. Här finns inga bjällror, uttjatade julsånger eller Disneypolerad julstämning.
Hon kompas av The Beat från Palookaville som ger musiken rätt 60-talskänsla, med den där märkliga egenheten att låta härligt smutsig och småskev trots att den är gnistrande ren i varje detalj.
Jag önskar att fler julskivor lät så här bra.
4/5
"Christmas is a drag"
Elin Ruth har på något märkligt sätt lyckats passera under radarn på svensk musikpublik. I mitt tycke är hon en av landets bästa och intressantaste kvinnliga artister och förtjänar en betydligt större uppmärksamhet än vad hon fått. Julskivor är ju bland det folkligaste vi har, så kanske kan denna platta få en bredare publik att upptäcka henne. Eller knappast förresten, för hon är inte intresserad av det gamla vanliga smetet, smöret och sockervaddsmjuka slisket som brukar utmärka julalbum. Däremot vet hon hur man skapar genuint sväng med blueskänsla och själ i både röst och framförande. Det här är en julplatta som är precis så som fansen vill det, med den där exakta avvägningen mellan vackert framförd musikkonst och de skavande sår som behövs för att ge låtarna kött, blod och mening.
Elin Ruth öppnar med Tom Waits "Christmas card from a hooker in Minneapolis" och sätter standarden direkt. Här finns inga bjällror, uttjatade julsånger eller Disneypolerad julstämning.
Hon kompas av The Beat från Palookaville som ger musiken rätt 60-talskänsla, med den där märkliga egenheten att låta härligt smutsig och småskev trots att den är gnistrande ren i varje detalj.
Jag önskar att fler julskivor lät så här bra.
4/5