På skiva: Parker Lewis
Parker Lewis
"Sorti"
Har ni saknat Parker Lewis? Har ni ens tänkt på att det faktiskt gått hela fyra år sedan senaste albumet "Pengar & leenden"? Jag har det inte, kan jag villigt erkänna. Men jag är glad att han är tillbaka.
Det var en liten hajp där ett tag kring Emil Johansson, som han egentligen heter, från den självbetitlade debuten 2008 och två, tre år framåt men det riktiga lyftet kom aldrig och sen försvann han obemärkt ut bakvägen med en skrotat platta som inte höll måttet. Kanske kom det fram för många andra liknande artister i samma veva, som Parken och Jonathan Johansson. Kanske var det glöden som fattades. I vilket fall har han nu ett nytt skivbolag i ryggen och något att berätta igen.
Musiken svävar fram bland mjuka och melankoliska moln. Det glittrar och skiner om hans minimalistiska myspop, men där finns även ett mörker, en dysterhet som är välbehövlig. Tempot är lågt, texterna svenska och ljudbilden krispig, lite som Ratata om man ska nämna en uråldrig referens. Deppig men inte uppgiven, sorgsen men hoppfull - där har ni Parker Lewis hösten 2015.
3/5
"Sorti"
Har ni saknat Parker Lewis? Har ni ens tänkt på att det faktiskt gått hela fyra år sedan senaste albumet "Pengar & leenden"? Jag har det inte, kan jag villigt erkänna. Men jag är glad att han är tillbaka.
Det var en liten hajp där ett tag kring Emil Johansson, som han egentligen heter, från den självbetitlade debuten 2008 och två, tre år framåt men det riktiga lyftet kom aldrig och sen försvann han obemärkt ut bakvägen med en skrotat platta som inte höll måttet. Kanske kom det fram för många andra liknande artister i samma veva, som Parken och Jonathan Johansson. Kanske var det glöden som fattades. I vilket fall har han nu ett nytt skivbolag i ryggen och något att berätta igen.
Musiken svävar fram bland mjuka och melankoliska moln. Det glittrar och skiner om hans minimalistiska myspop, men där finns även ett mörker, en dysterhet som är välbehövlig. Tempot är lågt, texterna svenska och ljudbilden krispig, lite som Ratata om man ska nämna en uråldrig referens. Deppig men inte uppgiven, sorgsen men hoppfull - där har ni Parker Lewis hösten 2015.
3/5