Söndagsintervjun: Sofie Sarenbrant

 

 

(Kommentar: Intervjun gjordes i somras, och har en lite märklig historia kring sig. Den behåller jag dock för mig själv...)

 

Samtidigt som "Visning pågår" tog klivet upp till förstaplatsen på Akademibokhandelns Pockettopp släppte Gusumförfattaren Sofie Sarenbrant sin nya bok "Avdelning 73" där kriminalinspektör Emma Sköld vaknar upp efter fem månaders koma.

 

- Jag tyckte att det var otroligt spännande att få bygga upp en berättelse kring en person som vaknar upp och det sista hon minns är att hon satt på hästryggen i galopp. Jag kan föreställa mig skräcken att öppna ögonen och stirra rakt upp i ett tak med lysrör. Hur fruktansvärt det måste kännas när man ser alla vårdapparater omkring sig och förstår att något allvarligt har hänt. När vi gjorde boktrailern till "Avdelning 73" på Vrinnevisjukhusets intensivvårdsavdelning, fick jag spela komapatient. Så fort jag lade mig på sängen fick jag kalla kårar. Det var inte svårt att leva sig in i hur Emma sakta vaknar upp och börjar inse att hon har förlorat fem månader av sitt liv – och sin bebis uppväxt – samtidigt som hon känner på sig att olyckan kan ha varit planerad. Snacka om att vakna till en mardröm. Den största utmaningen här var att jag själv fruktar sjukhus och var tvungen att göra research där ändå. Jag fick tag i en mycket trevlig överläkare på intensiven på Danderyds sjukhus, som tog emot mig för intervju, hjälpte mig med svar på följdfrågor via mejl och även läste boken före tryck. Det var väldigt värdefullt för mig som varken har legat på IVA eller har jobbat på sjukhus.

 

Har den tydliga sjukhusinramningen förenklat eller begränsat skrivandet?

- Både och, skulle jag säga. Jag gillar tydliga inramningar som exempelvis Stockholm Marathon eller Yasuragi Hasseludden. Ett stort sjukhus där vem som helst kan komma och gå är också en tacksam kuliss för en deckare, men det är såklart en utmaning att förnya miljöbeskrivningen när Emma hela tiden befinner sig på intensiven eller avdelning 73.

 

Hur gjorde du för att hitta fram till galningen Hillevis personlighet?

- Eftersom hon har varit med om ett stort trauma när hon förlorade sitt barn, är hon riktigt illa däran redan i "Visning pågår". Här fick jag använda min fantasi, försöka sätta mig in i hur hon kunde tänkas resonera kring sin roll i Kristoffers och Ines liv. Det här är det absolut roligaste som författare, att berätta om någon som är så långt ifrån ens egen situation och tankemönster. Ungefär lika roligt som att beskriva min kriminalreporter i "Vecka 36", en äldre man som hatar kvinnor och praktikanter. Det är ju inte riktigt jag, om man säger så … Däremot har jag varit den där praktikanten som ingen hälsade på. Så det här med bokskrivandet kanske är någon form av dold självterapi?!

 

Hur går det med Deckarpodden?

- Jo tack, den hamnade i koma ungefär samtidigt som Emma Sköld. Skillnaden är att Deckarpodden inte har vaknat än. Skämt åsido, vi har pratat om att fortsätta snart, det var bara det att två boklanseringar kom emellan. Våra trogna lyssnare hör av sig med jämna mellanrum och frågar vad som händer, och jag hoppas att vi snart har ett positivt besked. Det är roligt att så många har lyssnat på oss och uppskattat att få höra den osminkade sanningen om ”drömyrket” författare.

 

Vad har du på gång framöver?

- Just nu håller "Visning pågår" på att översättas till engelska, då den ska släppas i USA nästa vår. Det är en dröm som går i uppfyllelse! Mina böcker har översatts till andra språk som danska, norska, polska, tjeckiska och holländska, men inte engelska tidigare. Så det ser jag fram emot! Sedan ska Emelie Schepp och jag signera på Öland i sommar innan det är dags att åka till Crimetime på Gotland. Utöver det blir det semester hemma i Bromma tillsammans med familjen. Trädgårdsarbete och köksrenovering varvat med sol och bad. För att inte tala om all läsning som jag ser fram emot i solstolen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0