På skiva: Beyoncé
Beyoncé
Lemonade
Det går en tydlig trend genom populärmusiken som tycks bli starkare för varje år. Medan grabbarna fortfarande totalt dominerar grupperna så tar tjejerna alltmer över som de stora soloartisterna, det sker både här hemma i Sverige och internationellt. Och störst av alla sjungande bruttor just nu är Beyoncé. Hon är så stor att hon kan strunta i alla vedertagna marknadsföringsregler och göra lite som vill. Både den förra plattan och den här har plötsligt bara funnits ute utan den minsta förvarning eller reklam.
Queen B är känd för sin fantastiska röst och på "Lemonade" får hon utrymme att flexa stämbanden rejält, men inte på det där sönderwailade och tillrättalagda radio-r´n´b-sättet som man kanske får för sig utan här tar hon ut svängarna mer och experimenterar med rösten på en mängd sätt. Vilket även gäller musiken som är oerhört varierad.
Jag har svårt att höra de uppenbara singlarna, men det beror inte på att skivan är svag, utan tvärtom. Låtarna är genomgående så starka att det måste vara ett helsicke att välja ut vilka som ska lanseras först. Det känns som att de flesta skulle kunna bli hits.
Varje låt har sin egen personlighet och Beyoncé blandar stilar och influenser hejvilt, går från finstämda ballader till rockgroove och gästas av oväntade namn som Jack White och The Weeknd. Jag är både överraskad och imponerad.
4/5
Lemonade
Det går en tydlig trend genom populärmusiken som tycks bli starkare för varje år. Medan grabbarna fortfarande totalt dominerar grupperna så tar tjejerna alltmer över som de stora soloartisterna, det sker både här hemma i Sverige och internationellt. Och störst av alla sjungande bruttor just nu är Beyoncé. Hon är så stor att hon kan strunta i alla vedertagna marknadsföringsregler och göra lite som vill. Både den förra plattan och den här har plötsligt bara funnits ute utan den minsta förvarning eller reklam.
Queen B är känd för sin fantastiska röst och på "Lemonade" får hon utrymme att flexa stämbanden rejält, men inte på det där sönderwailade och tillrättalagda radio-r´n´b-sättet som man kanske får för sig utan här tar hon ut svängarna mer och experimenterar med rösten på en mängd sätt. Vilket även gäller musiken som är oerhört varierad.
Jag har svårt att höra de uppenbara singlarna, men det beror inte på att skivan är svag, utan tvärtom. Låtarna är genomgående så starka att det måste vara ett helsicke att välja ut vilka som ska lanseras först. Det känns som att de flesta skulle kunna bli hits.
Varje låt har sin egen personlighet och Beyoncé blandar stilar och influenser hejvilt, går från finstämda ballader till rockgroove och gästas av oväntade namn som Jack White och The Weeknd. Jag är både överraskad och imponerad.
4/5