På skiva: Weeping Willows
Weeping Willows
"Tomorrow became today"
När Weeping Willows debuterade 1997 med det omedelbara mästerverket "Broken promise land" golvades jag direkt. Och många med mig, ska tilläggas. Det storslagna anslaget och de olyckliga texterna gick helt enkelt inte att värja sig mot. Tyvärr höll konceptet bara i en halv platta till innan bandet plötsligt fick för sig att bli ett modernt popband med elektroniska inslag, och det har de aldrig riktigt hämtat sig från, även om de senaste plattornas musik har varit en återgång till gruppens ursprungliga stil.
Kanske har Magnus Carlson blivit för lycklig? Kanske saknas det upptempolåtar? Kanske har de haft otur med tajmingen? Personligen tycker jag att Weeping Willows har förvandlats till ett sömnpiller, som visserligen behållit sin elegans men som har svårt att bränna till så intensivt som de brukade.
Men, måste tilläggas, de har fortfarande en hög lägstanivå och en självklar plats i svenskt musikliv. Jag skulle gärna se fler band i samma stil, kanske skulle lite konkurrens få bandet att höja sig den där extra nivån?
Nya plattan är varierad och har en del riktigt bra spår. Produktionsmässigt är det förstås oklanderligt. Men det låter också rätt tråkigt. Jag vill inte att Weepings Willows ska vara bakgrundsmusik på parmiddagar, jag vill att de ska vara soundtracket till krossade hjärtan och blödande sår.
3/5
"Tomorrow became today"
När Weeping Willows debuterade 1997 med det omedelbara mästerverket "Broken promise land" golvades jag direkt. Och många med mig, ska tilläggas. Det storslagna anslaget och de olyckliga texterna gick helt enkelt inte att värja sig mot. Tyvärr höll konceptet bara i en halv platta till innan bandet plötsligt fick för sig att bli ett modernt popband med elektroniska inslag, och det har de aldrig riktigt hämtat sig från, även om de senaste plattornas musik har varit en återgång till gruppens ursprungliga stil.
Kanske har Magnus Carlson blivit för lycklig? Kanske saknas det upptempolåtar? Kanske har de haft otur med tajmingen? Personligen tycker jag att Weeping Willows har förvandlats till ett sömnpiller, som visserligen behållit sin elegans men som har svårt att bränna till så intensivt som de brukade.
Men, måste tilläggas, de har fortfarande en hög lägstanivå och en självklar plats i svenskt musikliv. Jag skulle gärna se fler band i samma stil, kanske skulle lite konkurrens få bandet att höja sig den där extra nivån?
Nya plattan är varierad och har en del riktigt bra spår. Produktionsmässigt är det förstås oklanderligt. Men det låter också rätt tråkigt. Jag vill inte att Weepings Willows ska vara bakgrundsmusik på parmiddagar, jag vill att de ska vara soundtracket till krossade hjärtan och blödande sår.
3/5