tobi

Scherman säger ja till utvecklingen

Efter tio år som VD för TV 4-gruppen tog Linköpingssonen Jan Scherman klivet över till web-tv-världen. Det är där utvecklingen sker just nu och det gäller att inte säga nej till de nya möjligheterna.

 

Jan Scherman vet vad han talar om. Han har en gedigen bakgrund inom journalistik och media och vet vad som krävs för att hänga med i utvecklingen. Hans egen mediebana började på Sankt Lars-skolan i Linköping där han var med och gav ut tidningen Ad Fontes (Till källorna) under gymnasietiden, och sedan har det rullat på. Han gick Journalisthögskolan i Göteborg, gjorde praktik på SVT i Växjö och vikarierade på Sveriges Radio i Kalmar. Det blev ett vikariat på Corren innan han hamnade på Dagens Eko. Därefter flytt till Norrköping för jobb på Östnytt. Väl inne i SVT-sfären hamnade han på "Aktuellt" och en granskning av JAS-projektet tillsammans med Göran Ellung gav Stora Journalistpriset 1989. Två år senare gick Scherman över till konkurrenten TV 4 och startade programmet "Kalla fakta". 1999 blev han programchef på kanalen och mellan åren 2001 och 2011 var han VD för TV4-Gruppen. Efter de tio åren arbetade han en period med tv och medier på Bonniers innan han blev strategisk rådgivare för Aftonbladet TV från januari 2014. Nyligen meddelade dock Scherman att han slutar som affärsområdeschef för Aftonbladet TV och istället blir konsult.

 

– Jag fortsätter att arbeta med konkreta uppdrag för Aftonbladet TV, men nu ska jag ägna mer tid åt familjen och mitt eget skrivande, förklarade Scherman i ett pressmeddelande.

Intresset för den digitala utvecklingen är dock intakt och nyligen höll han ett föredrag på Motalas digitala konferens #modig där han pratade om vad som får entreprenörer och företag att lyckas. Och passande nog handlar det om att vara just "modig", eller rättare sagt att inte vara feg och per automatik sätta sig på tvärs.

 

- Mänskligheten är besjälad av ordet "nej", säger Scherman och exemplifierar med när Disney kom till Sverige och ville sälja in Kalle Anka till Bonniers - som tackade nej. Det var i efterhand inget klokt beslut och ofta är det den slentrianmässiga olaten att just säga nej som är det stora hindret för utveckling.

Scherman berättar om hur TV 4 gick från en enda kanal i Sverige till sammanlagt 43 i hela Norden. Han lyckades efter mycket möda få igenom det beslutet, trots att strukturen sa nej.

- Alla jävlar säger nej. Hur många som presenterar en idé får svaret: "jättekul, berätta mer"? Alla är så otroligt rädda för en sak: att göra fel. Jag har suttit i bolagsstyrelser och träffat Wallenbergarna och alla är rädda för samma sak och säger nej istället för ja. Man vet aldrig hur saker kommer att gå. Det enda jag kan säga är: testa, prova, försök...så får vi se.

Just nu står hela samhället inför en digital strukturomvandling. Det gäller inte minst mediesidan med tv och tidningar, men de flesta företag påverkas på något sätt. Och inte bara företag utan även privatpersoner och samhället i stort. Gamla yrken försvinner och nya branscher uppkommer. Det enskilt vanligaste yrket i Stockholm just nu är inte sjuksköterska eller lärare, utan programmerare. Och vill man inte hamna på efterkälken krävs det att såväl näringsliv som stat och kommuner hänger med i utvecklingen.

 

- Vi är på väg in i ett helt nytt klassamhälle, där konflikten står mellan stad och land och mellan de som är uppkopplade och de som inte är det. I den senaste internetundersökningen saknar 695 000 svenskar uppkoppling hemma eller på jobbet. Och det här klassamhället kan vi bryta genom att inte säga nej. Vi ska inte leva i det gamla, utan gå in i framtiden och säga ja, menar Scherman och fortsätter:

- Vi befinner oss i ett historiskt ögonblick, där tid och kommunikationer inte betyder nåt. Vi kan befinna oss i Motala, Gällivare eller var som helst och göra vad vi vill. Var har kreativitet uppstått i ett historiskt perspektiv? Inte på Stureplan i Stockholm.

 

Vad krävs för att hänga med i digitaliseringen?

- Tålamod, och det består av två delar. Det ena är att man måste tåla kritik. Det andra är mod.

Och är man demokrat och tror på alla människors lika värde så bygger det på respekt. Vi måste alla hjälpas åt med att visa varandra respekt, annars blir man bromsolja i maskineriet som hindrar hela utvecklingen.