På skiva: Green day

På skiva / Permalink / 0
Green Day
Revolution radio

Alltså, jänkarna uppfann rock´n´rollen. De hajjar gospel och hip hop. De kan det där med soul och country. Men när det kommer till punk har de absolut inte fattat grejen. De tror att det räcker att färga håret och lira pop snabbt och hårt (det vi andra kallar collegerock) för att bli en ny Johnny Rotten. Och okej, väljer man att se Green Day som ett popband så är de faktiskt inte så illa, det är när ordet "punk" dyker upp som det börjar krypa i kroppen på mig.
I mitten av 90-talet hade faktiskt Green Day en helt befogad plats i den samtida populärkulturen, sedan dess har de vinglat lite hit och dit, satsat på rockoperor och haft sidoprojekt, och nånstans kan jag gilla att de hela tiden återkommer till sin lättviktiga collegerock som om tiden stått stilla i två decennier. Det är ju därför man gillar band som Ramones och AC/DC, just för att de vägrade utvecklas.
Här på tolfte skivan, den första på fyra år, får vi mestadels snärtig punkpop i rakt nedstigande led från "Dookie" och det är en stil de behärskar alldeles ypperligt. När man efter några lyssningar lyckats skaka av sig de där punkförväntningarna inser man att Billie Joe och hans polare är ganska bra på refrängstark och lättrallad popmusik som låter sådär lagom upprorisk.

3/5
Till top